Nej, Johan, qvardröj här. Af sinnesrörelser och vandring tömd, Din kraft sig återhämta bör. Men allt Hvad i min vänskaps makt kan stå, jag gerna — —
JOHAN FLEMING.
Hvad nu? Fullända ej. En möjlighet Mig lemna, att din mening missförstå. Om någon ann' än du fördristat sig Att åt en sådan syfta, jag deri Sett en uppsåtlig förolämpning, slungad Mot denna, som jag nyss, förutan vilja, Lät komma mig till last. — Ej den, som vill Till himlen eller helvetet sig tränga, Dit sänder sina vänner såsom ombud.
Han ilar bort. De Vijk följer honom.
HEXAN.
Det unga sinnet störtar utan roder Emot sitt mål, och skall det långsamt hinna, Oaktadt fartens hastighet. Min ledning Dem skulle fört igenom skogen, säkert, Som dykarn hittar stråten under vågen.
SCEN V.
Hexan. Bengt Bonde.
BENGT BONDE.
Du här, så långt från hemmet?