HEXAN.
I mitt hem Du träffar mig som bäst: landsvägen, skogen. Jag intet annat eger mer till hemvist.
BENGT BONDE.
Har ny förstöring gått på de ruiner, Hvari din boning smugit sig till lugn?
HEXAN.
Förstöring inkom denna gången ej, Som vanligt, utifrån. Lik själens, Min kojas rubbning framgick ur dess inre.
BENGT BONDE.
Af hvilka onda andar åstadkoms Den rubbning, som dig husvill gjort ånyo?
HEXAN.
Anklaga onda andar ej, om du Ej första grunden till min ofärd vill Uppsöka hos mig sjelf. Men närmast Olyckan kommit genom det, som lemnats Mig ensamt qvar, till tröst i allt mitt qval.