BENGT BONDE.
Kan jag dig bistå, är jag dertill redo, Hvad äfventyr mig dervid hota månde. Ej hvad han vågade, men hvad han borde, Af hennes ädle fader vägdes ju, Då han från maka drog och hotadt hem, Att med oss andra strida folkets strid.
HEXAN.
Jag icke mindre af dig väntat, Bengt; Du är en man, i ordets hvarje mening. Min makt, som snart skall rädda Eder alla, Är svag, när det Mathildas räddning gäller.
BENGT BONDE.
Jag trodde, att jag aldrig onödd skulle Till lejonkulan återvända. — Herre! Förlåt att jag ett mensko-ord nu bryter, I hopp att icke bryta mot Din vilja.
Scenen förändras till Åbo stads torg, sådant det var i Sigismunds tid. Domkyrkans torn och öfre resning höja sig i fonden, öfver de mellanliggande husen. Det är töcknig natt, som småningom ljusnar till klar vårmorgon. En talrik vakt af Svenskar och Pohlackar svärmar på torget kring krigar-eldar. Då sorlet på torget stiger allt högre, släckas efter hand, men hastigt, de få ljusen, som äro upptända i kringliggande hus.
SCEN VI.
Krasinsky. Olof. Svenska och Pohlska Krigs-Knektar.
KRASINSKY sjunger.