J, Svenske män! Er äldste vän, den bäste bland Er alla, Här ligger sårad. Hämnd! med blodig tunga Till Eder ropa såren. Hvad har lifvet För värde mer, än att det kan förklinga, Som echo uppå detta rop om hämnd!

Han kastar sig med Hackapelitisk ihver på Pohlackarne, men såras af dessa. Johan Fleming störtar in, kort derpå följd af De Vijk.

SCEN IX.

De förre. Johan Fleming. De Vijk.

JOHAN FLEMING.

J vilde! Är det så J uppehållen Den borgfrid, som J ägen att bevara.

Tumultet upphör ett ögonblick.

J handlen liksom den, som vore satt Att vårda elden på ett heligt altar, Och rifver endast bränder utur det. Att dermed tända templets fyra hörn.

KBASINSKY.

Hvem är väl denne dåre, som objuden Sig tränger ibland manna-skaror, då De fira såsom bäst sin högtidslek? Den leken är ej gjord för dig, min gosse. Gå hem! Din mamma kunde annars straffa Dig, om din fina hy af krutrök skämdes.