SCEN IV.
De förre. Daniel Hjort.
DANIEL HJORT.
Din plats är icke här!
BENGT BONDE.
Är jag den ende, Som stannat, der det ej var godt för honom?
DANIEL HJORT.
Din frågas mening fattar jag; mitt svar, Det ligger i min bäfvan för din fara. En fiende, en ny; du mot dig retat, Som kan bli vådlig —
BENGT BONDE.
Jag i stället funnit En vän, der knappt en sådan mer jag väntat.