Det var ju det, ni önskat. Edert högmod Om bragder drömde, som ej glömmas skulle.
KERN fortfor, utan att lyssna till hennes ord:
Man sade: Mäster Philip, öfver lif Och död är ni ju herre. Lifvet Ni ofta nog ryckt re'n ur dödens klor, Som derpå räknat såsom säkert byte. Nu återstår att visa äfven prof Uppå den andra sidan af Er konst. Ni ej Er nöjt att på dess yta halka: Ni trängt på djupet, djupare än någon. Hvad är mot Er den välska konsten? Aqua Toffana blott den silar fegt i natten Med matta, svaga händer. Långa år, Decennier behöfvas till att göra Behörig verkan. När den träffat in, Då äro borta re'n de, hvilka skulle Den långsamt mogna frukten tacksamt plocka, Och borta är med dem belöningen, Som kunnat fylla fuskarns fega hand. Men, om ej ryktet diktat uppå er En konst, en lärdom, som Er aldrig varit, Så kan ni drabba såsom blixten drabbar, Så kan ni fälla såsom stormen fäller, Oemotståndligt, ögonblickligt, säkert. Och stor, som skickligheten, blir Er lön. Begär ni guld? Ett tryggadt rikes skatter Der ligga för den hand, som räddat detta. Vill ni ha gunst? En konung, på hvars hufvud Orubblig kronan sitter sent omsider, Är ju Er gäldenär; och all den ångest, Som flyktat från hans hjerta, lemnar rum Blott åt en förespråkare, hvars stämma Hörs der så länge, som dess egna slag. Men helst ni önskar ära, ädla själars Ambrosia och nektar? Ho väl täfla Med mäster Philip kunde, han, hvars make Ej norden sett i Äskulapens under, Och hvilkens minsta steg af Södern följs Med afund, hvari dess beundran kläddes.
STENBOCK, med oro, hvilken han fåfängt söker dölja under vilda miner.
Hvad har jag sagt; Ni blifvit barn på nytt, Min gamle Mäster Philip. Barnasagor Ni dukar upp, och frossar endast af Den klena spisen, medan här förgäfves Anrättningar af bättre slag Er bida.
KERN.
Såå?? Tycker Ni, att jag ett barn har blifvit? O! Kunde jag dock tycka såsom Ni. Min med en lefnads möda vunna lärdom, Erfarenheten, köpt med lifvets lugn, Den ära, som jag skördat, huru gerna Ej gåfve jag det allt för barnaskapet, I gifven mig, Herr Olof, för godt pris: Ett tanklöst skämt, förutan fröjd och sanning. De barnasagor, dem jag nyss berättat, Ni känner ju dem lika väl, som jag, Och tror dem lika visst, som jag dem tror.
STENBOCK.
Nej, gladare bör föremålet vara, För att vid sig min fria tanke binda.