Skall denna stråle blod då evigt spritta Ur samma öppna sår. Kan då ett lik, Som längese'n förmultnat, hysa än Så friska källor uti kylda ådror? — Nej! Nej! Det är ej blod, det vin ju är, Som doftar ljuft och smakar ännu bättre, Likt kyssarna på flickans friska läppar. Fyll i en väldig sats. Vårt täcka trio En skål skall tömma för de lefvande, Och icke heller glömma bort de döda.
I detsamma han åter skall dricka, aflossas ett annat och omedelbart derpå ett tredje skott. Stenbock bortkastar bägarn och rusar ut, ropande:
Det der ju träffade min Kung omsider!
SCEN VI.
Kern. Hexan.
KERN, seende länge efter den bortilande.
O! Erik, Erik! Du, som var så svag, Förr än vi trampade i aska ned Din matta lefnadsgnista, huru stark Du blifvit nu, se'n du en skugga är Utäf den böjda skugga du var då!
HEXAN.
Väl är kung Erik mera stark i döden, Än han i lifvet var. Dock, ringa vore Hans kungavålnads makt, om icke den Kan göra större under än att skrämma Ett par förlegade lönnmördarsjälar Att se i drömmar det de satt i verket; Blott lejda verktyg åt missdådaren, Som klef på thronen som en vanlig brottsling Uppå schavotten, lönen för hans illbragd, Och lifvet stal från den, som fått sitt lif I samma konnngsbädd, der sjelf han föddes. Se, Mäster Philip! Denna arm, som Ni
Pekar åt det håll, dit Stenbock gått