SCEN XVII.
Scenen förändras till en skogstrakt. Solen år nära sin nedgång.
Catharina Månsdotter. Kern.
Catharina Månsdotter har nyss stigit ned ur en portschäs, och träder några steg fram, omgifven af personer, hörande till hennes följe. Kern nalkas med förvridna och halffåniga anletsdrag, utan att drottningen blifver honom varse.
CATHARINA.
Här är oss godt att vara! De af mödan Förtröttade sig hvile, liksom dagen. Hur ljuft här flägtar qvällens svala frid!
KERN.
Med Eder vare frid! Förlåt, att öfver Min läpp har halkat en så dristig önskan. Men ej det vore helsosamt, om friden Alldeles skulle flytta bort från jorden.
CATHARINA.
Har ifrån Er den flytt?