Jo, frågan gäller, Om jag bör älska än, som jag det vill: Jag måste fordra icke endast kärlek Utaf min Johan, utan främst dock — hat.
JOHAN FLEMING.
Mot hvem? Mot hvem?
MATHILDA.
Mot landets vilde bödel, Emot Claes Fleming och hans mördarfölje!
JOHAN FLEMING.
Jag kan, jag vill, jag bör ej lyssna till Ditt afgrundshårda hämndeskri, du djefvul Förklädd till engel. Slitet sidenbandet, Som oss tillsammansknöt, är nu för alltid. Jag flykta vill till verldens sista gränser. Ack! vore den nog stor, att kunna skilja Mig sjelf från minnet, som vid dig mig binder.
Skyndar bort under vild fortviflan. Mathilda följer honom med tröstlösa blickar.
SCEN XI.
Kern. Mathilda.