Kunna vi bestämdt veta, hvem denna qvinna är? Vi läsa, att åt henne "gifves den stora örnens två vingar, att hon skulle flyga ut i öknen till sin plats, der hon näres under tid och tider och en half tid, fjärran ifrån ormens åsyn." Detta samma tidsuttryck hafva vi i Dan. 7:25, der vi läsa, att "den högstes heliga" eller Daniels folk, "ditt folk," som de kallas i kap. 12:1, nämligen judarne, skola vara gifna i antikrists hand för "en tid, två tider och en half tid." Qvinnan är sålunda Israel, som ju ofta i bibeln liknas vid en qvinna, ehuru ofta en Herren otrogen qvinna. Hes. 16:35. Herren Gud säger, att han skall "trolofva sig med Israel i nåd och barmhertighet," Os. 2:19, och att "han, som har skapat dig är din man." Es. 54:5.
Israel är sålunda i egentlig bemärkelse Guds, faderns, brud, hvaremot det nya förbundets folk, församlingen, är den brud, som sonen har utvalt. Hon kallas "lammets hustru." "Denna hemlighet är stor (om att en man skall blifva hos sin hustru och de två blifva ett kött), men jag säger det om Kristus och om församlingen." Ef. 5:32. Om nu qvinnan i Uppb. 12 är Israel, så få vi dock icke förstå, att dermed menas Israel under alla tider och tillstånd, utan om Israel sådant, som det kommer att framstå under den tid, hvarom Uppb. 6-19 talar, nämligen under vredestiden, vedermödans tid.
Hon är "beklädd med solen." Uti Ps. 84:12 läsa vi: "Herren Gud är sol och sköld," och uti Es. 62:1: "För Sions skull vill jag ej tiga, till dess att dess rättfärdighet uppgår såsom solens sken." Solen syftar sålunda på den Gud, som då upprättar förbundet med Israel samt på den rättfärdighet, som skall bli följden deraf. "En vecka, skall göra förbundet starkt åt många," säger Herren. Dan. 9:27. "Si, de dagar skola komma, då jag skall göra ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus." Jer. 31:31. Israel såsom en nation eller åtminstone dess representanter i Palestina skola omslutas af denne Israels Guds härlighet, såsom vi omslutas af solen, då vi vistas i den. Israels folk har förut liksom bott i skuggan, nu kommer det i solljuset. Månen är nattens drabant och en bild af mörkrets rike. Den har hon under fötterna, d.v.s. herskar öfver den, öfver mörkret sålunda. De tolf stjernorna äro icke nattens stjernor utan ädelstenar uti hennes krona och syfta tydligt på de tolf Israels stammar. Det var elfva af dessa tolf stjernor, som redan Josef såg buga sig för honom, och sjelf var han den tolfte, och hvilkas namn stå inskrifna på de 12 perleportarna till det nya Jerusalem. Uppenbarelseboken 21:12, 21.
Qvinnans barnsnöd syftar naturligtvis på de stora lidanden, som äro förenade med gossebarnets framfödande. Det är intressant att lägga märke till, att denna qvinna, såsom redan är antydt, har mer än ett gossebarn. Detta i Uppb. 12 kap. framfödes med värk ("i födslovånda"), men vi läsa om ett annat, som framfödes "utan värk." Es. 66:8. "Innan hon har känt någon vånda, föder hon barn; innan hon haft några födslosmärtor, blifver hon förlöst med gossebarn. Hvem har hört och sett sådant? Kan på en dag ett land frambringas, eller kan ett folk födas på en gång."
Eftersom nu qvinnan är Israel, blir det sjelfklart, att äfven gossebarnet här är någon särskild klass af Israel, d.ä. sådana deraf, som först komma till mognad. Det första gossebarnet frälsas under vedermödans tid, då draken står redo att uppsluka detsamma. Det upplyftes redan före midten af veckan, ty qvinnan d.ä. den judiska nationen i sin helhet, som måste flyga ut i öknen undan ormen, blef der under de senare 3-1/2 åren.
Gossebarnet i Es. 66 deremot frälses, när Herren nedstiger på oljoberget, eller "när han kommer med eld och hans vagnar såsom en storm, för att låta sin vrede utbryta i glöd," Es. 66:15. Hans vrede skall då drabba hans fiender, men för Israel kommer han såsom en befriare, nedgörande de antikristiska idéerna. Det är då det härliga väckelsemötet, beskrifvet i Sak. 12:10, skall ega rum, då Israel "skall vända sina blickar till den de hafva stungit och hålla klagolåt öfver honom, såsom öfver ende sonen." De gråta då särskildt öfver en viss synd, nemligen öfver den, att "ende sonen" så länge blifvit af dem misskänd, men de få strax dränka alla sina synder i källan, omtalad i följande kapitel. "På den dagen skall en källa varda upplåten för Davids hus och Jerusalems inbyggare emot synd och orenlighet," Sak. 13:1. Detta blir det gossebarns födelse, som sker utan värk. Det förstfödda får dock dubbelt arf, i det att det "upplyftes till Gud och till hans tron," under det att det sista får en jordisk härlighet. De förra styra från himmelen; de senare från jorden.
Somliga vilja af kap. 19:15 bevisa, att Kristus är gossebarnet. Att detta icke går att bevisa (annat än möjligen uti någon slags föreskuggande uppfyllelse) ses både deraf, att samma ord "styra med jernspira" användes om Guds församling, 2:27, och skulle af samma grund kunna tydas på henne, samt deraf, att Johannes skref om sådant, som "snart skall ske," 1:1, och ej om sådant; som hade skett. Kristi uppståndelse var redan skedd, när Johannes fick uppenbarelsen om gossebarhet, och sålunda kan gossebarnets upplyftande till Gud och hans tron icke syfta på Kristi uppståndelse.
Jesus kan nog hålla i jernspiran, äfven om han ej är gossebarnet, och Guds församling likaså. Med denna jernspira förstås ju tydligt det rättfärdighetens regemente, som skall föras öfver jorden under rikets tid. Samma ord (rabdos), som här är användt för spira, begagnade äfven Paulus, då han säger: "Skall jag komma till eder med ris (käpp, staf), eller med kärlek och saktmodig ande?" 1 Kor. 4:21. Under de tusen åren skall god församlingstukt hållas ibland hela jordens befolkning, och hvarje skrymtande Ananias och Saffira kommer då att utrotas. Ordet "jernspira" syftar helt enkelt på, att intet motstånd då skall tålas mot Guds regemente. Gud och Kristus hålla sålunda tag uti öfversta ändan af denna jernspira, gamla testamentets heliga och Guds förhärligade församling hålla sina händer under dem på spiran, derunder andra frälsta af judar och hedningar, som upptagits under vedermödan, derunder gossebarnet i de nedre luftrymderna och sist Israel på jorden, som ju skall såsom jordisk underregent styra de andra nationerna. Det blir dock icke endast jernspira, utan äfven lammets spira; jernspira, om några skulle falla på den idén att blifva affällingar och göra uppror, men eljest är det det milda lammet och hans himmelska heliga, som ock fått lam-natur såsom hans, hvilka skola trycka prägeln på de tusen årens fridsälla regering. Att nu flera klasser af heliga finnas, är klart af bibeln, likaså är klart, att icke alla bortryckas samtidigt, emedan de ej äro mogna. D:r Seiss påpekar, huru äfven Selnecker (vid Uppb. 19:5) likasom Luther och andra nyare kyrkolärare hafva medgifvit, att de heliga med vissa mellanrum bortryckas eller uppväckas.
Det första gossebarnets upplyftande förorsakar strid i himmelen. Hvarför, fråga vi, blef ingen strid i himmelen, då Guds församling upplyftades 3-1/2 år förut? Svaret är lätt att gifva. Guds församling stannade aldrig uti de lägre luftrymderna, såsom detta gossebarn skall göra, utan fortsatte sin väg med Jesus ända till tronen. Likasom han "uppfor öfver alla himlar," Ef. 4:10, så gjorde hon.
Brudskaran drog endast genom det territorium, som beherskas af "de onda andemakterna i de himmelska rymderna," och det gick väl så fort, att satan knapt hade tid att vända sig om. Annat blir det med gossebarnet, hvilket synes vara bestämdt att utgöra liksom en mellanlänk mellan de frälsta af Israel på jorden och Guds församling (och de frälsta i allmänhet) i himmelen. När gossebarnet kommer, ljuder det till satan och hans anhang ungefär så: "Skynden ut härifrån, ty vi skola nu bo här. Lufthimmelen skall rensas, tills lammets och brudens bröllopsresa skall företagas genom den ned till jorden, och sedan skall den förblifva ren för evigt!"