2. Den (första) postdiluvianska eller tiden närmast efter floden—från Noah till Abraham. Se slägtregistret för denna tidsålder, hvilken vi ock kunde kalla de andra 10 fädernas tidsålder, uti 1 Mos. 8 kapitel.
3. Den patriarkaliska eller tiden från Abraham och till utgången ur Egypten genom Moses.
4. Den israelitiska eller tiden från utgången ur Egypten, då Israel blef ett fritt folk, och till Nebukadnesars dagar, då, det vid begynnelsen af "hedningarnas tider" förlorade sin nationella existens.
5. Tidsåldern för "hedningarnes tiders" förra del—från Nebukadnesar till Kristus.
6. Församlingens tidsålder—från Kristi första till Kristi andra tillkommelse. Fullbordandet af "hedningarnes tider."
7. De tusen årens tidsålder.
Efter domen vid de tusen årens slut få vi icke endast "nya himlar" och en "ny jord" utan äfven ett "nytt Jerusalem." Den himmelska staden sjelf synes nemligen undergå någon slags förnyelse. Det är då, den "tidsålder af tidsåldrar" begynner, som omtalas i Efes. 3:21, Under hvilken de många slägtena skulle lefva, och under hvilken Guds förhärligande skall ske liksom nu och ännu mera i församlingen i Kristus Jesus (i grt. står "i," ej genom Kristus Jesus.)
Församlingen eller bruden är då i Kristus, sitt hufvud och brudgum i fullaste bemärkelse, och hennes enda göromål är då att förhärliga Gud, icke såsom nu att förhärliga Gud och vinna syndare, ty det finnes då inga syndare att vinna. O, huru vi då skola ära honom! Äfven om somliga af oss hafva "tänkt" så högt som på de "många slägtleden," skola vi dock då utropa: "Men honom, som förmått göra utöfver allt, vida mer än vi begära eller tänka, efter den kraft som verkar i oss, honom vart ära," o.s.v., v. 20. Huru lång denna tidsålder af tidsåldrar skall vara är oss ej bekant. Men det är ej alls omöjligt, att den också varar i 7,000 år, under hvilken tid alla de Guds kärleks afsigter skola vinnas, hvilka satan hade förhindrat honom att vinna under de första 7,000 åren. Hvad som återigen kommer efter slutet på denna sälla tidsålder af tidsåldrar, veta vi ej annat än så, att "honom tillkommer all ära, majestät, välde och magt … i alla tidsåldrar," Jud. v. 25, och att Herren skall "i de kommande tidsåldrarna[13] bevisa den öfversvinneliga rikedomen af sin nåd i huldhet (enl. P. W. 'mildhet') emot oss i Kristus Jesus." Efes. 2:6. (Prof. Myrberg). Det blir höjden, bredden, djupet och längden af Guds härlighets afslöjande och hans kärleks åtnjutande, om hvilka vi nu ej kunna göra oss mer än en dunkel föreställning.
"Hvad gjorde Gud, innan han skapade verlden?" frågade någon Luther. Luther, som ej syntes vara hågad att för ögonblicket ingå på sådana djupa ämnen, svarade: "Han satt i en björkskog och skar spön för folk, som göra förvetna frågor." Dock Joh. 17:24 säger oss tydligt, hvad han gjorde: "Du har älskat mig före verldens grundläggning." Hvad Gud gjorde, var sålunda, att han älskade Jesus. 17, 24. Hvad Gud skall göra under alla kommande tidsåldrar blir: Han skall älska sin son och sin sons brud, han skall älska och bli älskad, och detsamma blir vårt göromål. Halleluja!
Några ställen till sist, hvarest ordet "tidsålder" borde stå i stället för "verlden," och några jemförelser emellan denna tidsålder—församlingens —och den nästa—de tusen årens. Under denna är satan "denna tidsålders gud," 2 Kor. 4:4, under den följande är Herren det. Denna kallas "denna verldens tidsålder," Efes. 2:2, den nästa är "himlarnas konungarikes" tidsålder. Denna kallas "den närvarande onda tidsåldern," den nästa är den goda. Vi uppmanas, att "icke skicka oss efter denna tidsålder." Rom. 12:2. Efter den nästa deremot få de troende söka att likforma sig.