Vi må komma ihåg, att om alla dessa beräkningar, som uppgöras på grund af årsuppfyllelsen, slå fel, så stor dock ordet qvar, och ordet sjelf framställer den bokstafliga uppfyllelsen under så många dagar och ej år.
Med dessa förutskickade anmärkningar gå vi nu att se på denna tolkning af Daniels profetior m.m. Daniels andra kapitel hafva vi redan betraktat. Vi böra komma ihåg, att såväl Dan. 2 som Dan. 7, hvilka afhandla samma sak, framställa verklig historia, och ej endast en föreskuggande historisk uppfylles. Skillnaden mellan de två kapitlen är endast den, att, medan Nebukadnesar får se verldsrikena under bilden af en stor bildstod, ser Daniel dem, som Gud ser dem, d.ä. i deras rätta gestalt som fyra vilddjur.
Det första djuret, likt ett lejon, som säges hafva "örnavingar," hvarmed dess hastiga eröfringar afbildas, är det babyloniska, som varade de 89 åren.
Det andra djuret, likt en björn, med "de tre refbenen i dess gap," nemligen Medien, Persien, Babylonien, syftar på det medo-persiska riket, som varade de 200 åren.
Det tredje djuret, likt en leopard, framställer det grekisk-macedoniska väldet. De fyra "fågelvingarna" och de fyra "hufvudena" framställa de fyra riken, uti hvilka detta välde uppdelades efter Alexander den stores död. Detta rike varade i 305 år.
Det fjerde djuret, för hvilket ingen passande liknelse fanns, med "tänder af jern" och "de tio hornen," framställer det romerska, som hade verldsvälde öfver Palestina 666 år, hvarefter det muhammedanska väldet, som intager ungefär samma område som den östromerska halfvan, fortsatte i 1260 år. Under hela denna period af 1926 år (= 666 + 1260) hafva först romerska kejsare och derefter romerska lagar och författningar styrt det vestromerska riket, hvilket hela tiden varit uppdeladt i omkring tio stater, framställda genom "de tio hornen" och "de tio tårna" på bildstoden.
På grund af, att alla dessa fyra djur, såväl som bildstodens alla delar, finnas till uti den yttersta tiden, kap. 7:12; 2:35, hafva somliga antagit, att det första djurets kropp då till sist framställer endast Babylon, det andra de folk, som bo mellan Eufrat och Macedonien, det tredje Macedonien och Grekland och "de tio hornen och de tio tårna" det vestromerska riket ensamt, hvaraf det nyare tidens Europa ju har uppstått. Sir Isaac Newton hade denna uppfattning. Detta är troligen det rätta sättet att räkna, åtminstone efter den tid, då det östromerska riket tillföll turkarna. (Andra räkna dock annorlunda).
Det lilla hornet, Dan. 7:8, uti hvilkens hand de heliga skola varda gifna under "en tid, två tider och en half tid," v. 25, (= 3-1/2 år eller 1260 dagar) syftar uti den historiska uppfyllelsen på de tio vestromerska rikena under inflytande af påfvedömet, hvilket, liksom turken, har härskat ungefär 1260 år, ty såsom Luther sagt: "Påfve ocb turk kommo upp på en gång." Men uti dess bokstafliga och egentliga bemärkelse uppfylles det på den persönlige antikrist i hans förbindelse med de tio sista vestromerska konungarna. Det lilla hornet i kap. 8:9 deremot, som uppkom frän det tredje verldsriket, det grekiska, syftar i första hand på Antiokus (nemligen hornets förra tid) och på det turkiska väldet (dess senare tid) under inflytandet af muhammedanismen, hvilken nu i 1260 år innehaft ungefär samma område som förut det grekiskt-macedoniska. I dess verkliga bokstafliga uppfyllelse syftar äfven detta lilla horn på den personlige antikrist, men i hans förbindelse med österns länder.
Ryssland torde nog blifva den magt, som i sista hand gör anspråk på Alexanders arf och efter hvars kommando Turkiet måste foga sig.—Hvad vi emellertid lära är, att efter dessa verldsväldens slut "skall himmelens Gud upprätta ett rike," nemligen de tusen årens, Dan. 2:44, och att "dom skall hållas åt den högstes helige" af "den gamle af dagar" och "tiden inträdde då de heliga togo riket i besittning," 7:22. Äfven om nu den historiska årsdagsuppfyllelsen af de 2,520 åren snart synas kunna vara ute, kan man dock tänka, att minst den tid, som åtgår för den bokstafliga uppfyllelsen af de 2,520 dagarna, återstår att uppfyllas. Oss tillhör, som sagdt är, att veta den ungefärliga tiden, men Herren att veta "dag och timme."
Det 8:de kapitlet i Daniels bok.