"Troligen, ty utan att hafva något stöd inom landet, kan konungen föga ens försöka, att med främmande troppar befästa sin thron."
"Tror J icke att hertigen med rättvisa och kraftig hand skulle styra landet?"
"Jo, detta blefve troligen fallet."
"Välan, jag har nu uppfyllt drottning Cathrinas begäran, jag har framställt hennes önskningar till det bästa. Hvad sägen J härom, herr Klas?"
"Att konung Sigismundus är min herre och konung, den jag, och hela
Sverige och Finland hafver svurit tro."
Fru Ebba böjde djupt sitt hufvud och sade med värma: "jag väntade det så."
Efter en stunds tystnad började fru Ebba äter: "Min vän, jag kom nu in till dig äfven för att tala om några små husliga angelägenheter. Du har ju lofvat ditt beskydd åt herr Erik Liljeholm och hans unga dotter. Hvad synes dig, ville du icke erbjuda henne att, till en tid, vistas i vårt hus? Sedan du berättade mig om den anklagelse, som mästar Erik gjort emot henne, vid sammankomsten i höstmarknaden, har jag tänkt härpå."
"Gerna, min Ebba, vill jag visa herr Erik denna lilla välvilja för all hans trohet och vänskap emot mig."
"För samma vänskaps skull har ock hertigen hotat honom, att han skulle få sin kål kokad och sina fiskar varma", sade fru Ebba. "Men", tillade hon med ett litet fint leende, "nu såge jag gerna, om han skulle hitsända, vare sig kall eller varm, kål; ty, som du vet, ha vi här en 40 à 50 personer att dagligen bespisa, och förråderna börja tryta. Jag ville just fråga härom. Från Qvidja är större delen af afkastningen inhämtad. Det torde väl vara nödigt, att från de andra godsen låta leverera något, så framt du ej vill taga af kronans förråder, åt det myckna folket."
"Nej, käraste Ebba, kronans förråder äro hårdt anlitade i dessa tider. Från Ylänä må hemtas hvad der finnes, när föret stadgar sig."