Kom så en snigel krypande: "Usch, ni dumma blommor, hur kan ni tro att solen vill ha er att blomstra. Nytta, nytta ska ni göra, och håll man vackert inne med all grannlåt och fåfänga".
Och blommorna bjödo till, allt hvad de förmådde, att krympa ihop sina knoppar, och vågade ej låta sin fägring sticka fram af fruktan att det skulle vara orätt.
Så kom gårdens husbonde och sade: "Matts, tag din lia och slå ned den der lilla grästappen der så kommer den till nytta".
Och det blef hö af den lilla grästappen, och det räckte nästan till en hel munsbit åt en ko; och så blef det rigtigt nytta af de lappris blommorna.
Harpspelerskans Dotter.
"Hon skall ju vara död, den der stackars Clara", sade fru ***.
"Ja hon har gått till hvila", sade Helena, med betoning på ordet hvila.
"Ja du må visst säga hvila", inföll Charlotte, "hon var en af de der oroliga själarna, kan jag tänka, hvilka alltid sakna hvila. Hvad kunde man ock begära af flickan stackare, uppfostrad, som hon var, af en kringvandrande Tysk musikantska".
"Hennes mor dog, då hon var tio år gammal, tidigt var då hennes uppfostran gjord", menade Helena, med ett sorgligt småleende.
"Jag känner nästan ingenting om henne", sade fru ***, "huru kom hon till
Lingdahls?"