Icke nog med att han intet tog betaldt. Han betalade ännu frakten för våra kistor, hvilka med en arabisk dhow fortsatt resan hit från Matla. Dessutom bjöd han mig på utflykter i grannskapet. Det intressantaste var besöket i det indiska kvarteret, som befann sig på en udde. Hvilka otroliga seder, hvilka egendomliga bruk hos dessa asiater!
Nog lefva vi i många hänseenden annorlunda än indier och negrer! — —
En stor fest voro vi i tillfälle att öfvervara i Mozambik. Några stora portugisiska transportskepp med två hvita regementen och ett batteri anlände nämligen dagen innan vår afresa och general-guvernören lät föranstalta festiviteter af alla slag. Musikkårer utförde operapotpourrier; kulörta lyktor hängde i trädens kronor; raketter och bengaliska eldar; parad af fästets svarta garnison; bal hos Hans Excellens — jag var en stund uppe i lånad röd frack — och slutligen stor karneval i negerstadsdelen med dans på en öppen gräslinda.
På redden illuminerade alla fartyg.
Ingen kan förneka portugiserne patriotiska strömningar och tapperhet — åtminstone här i Mozambik under festdagarna.
Lustigast var emellertid att åse negressernas dans ute i parken, vid en militärorkesters ackompagnement.
Om kapellet spelade glada eller vemodiga melodier — lika godt — de svarta damerna funno sig genast. Än togo de långsamma menuettsteg, än surrade de omkring som snurror. S.E. med sin nordiska tröghet satt på en bänk och skrattade så att tårarna tillrade.
I början trädde kvinnorna dansen med en filt, en kjol etc. uppå sig. Till slut voro de på håret lika Eva i paradiset innan syndafallet — den svarta Eva menar jag. Ett rep spändt i en vid ring tillät ingen karl närma sig, — —
H:s M:t Sultanen af Zansibar är en stor, ståtlig man, med rödblommigt ansikte — åtminstone den dag jag såg honom på en balkong strax efter en festmiddag — och ett kortklipt svart, tätt skägg från det ena örat till det andra. — Den nuvarande sultanen, hvilken för några år tillbaka efterträdde sin äldre broder, torde vara en jovialisk och godmodig natur, som mer och mer vändt sitt intresse från arabisk politik, synnerligen sedan engelsmän och tyskar tagit af honom hela hans område så när som på öarna Zansibar och Pemba.
Sultan Achmed ben Siyjid har lämnat den otacksamma politiska rollen af arabernas padisshach och i stället bygt sig ett antal större och mindre ångare, och är nu sina forna höfdingars hufvudkassör, generalagent och bankir samt världens största grosshandlande.