Ett ädelt föräldrahjärta förnekar sig ej, men hvad öfriga hjärtan beträffar, hade de under min vistelse i tropiken, i följd af den kalla vintern häruppe, antingen förkylt sig, fått influenza eller frusit till isklumpar. Några mycket bekanta kände icke igen mig på gatan, andra icke ens inom hus. En, precis landsman var han dock ej, påminde sig mig så småningom, alt under det han åhörde en röfvarhistoria, som jag uppdiktade i hans närvaro och hvilken slutade med att jag blifvit egare till en af de största diamanterna i Kimberley. Det gjorde intet till saken att jag alluderade på, att jag förskaffat mig den genom inbrott, rån och mord — den gamle gossen blef alt fryntligare, skakade hand med mig tillslut, gratulerade och sade förtroligt: "Diamant som diamant."
Anmärkas bör dock att ett par "patenta" karlar med stor hjärtlighet emottogo sin gamle, pröfvade kamrat. — — —
* * * * *
Egyptens sagorika bygder, Libanons snöhöljda skrefvor, Cyperns prunkande stränder, Arkipelagens trollska småöar, Smyrnas leende fjord… Abyssiniens bärgtoppar lysa icke så grant uti aftonsolen, som Suomis granithällar i morgonrodnaden…
Cypresser, mangols, palmer och sykomorer susa och rassla icke så vemodsfullt, som vårt lands björkar, alar och barrträd…
Mozambiks sångfåglar kvittra icke så muntert, som de våra…
Natals apelsiner och bananas gå icke upp mot våra hjortron, lingon och blåbär, tycker jag…
Kaps fina sherry och konstantiavin smakar ej närmelsevis så godt som "en sup renadt" eller "en tuting" drucken hemma i Finland…
Konstantinopels läge är tjusande, men det är ett intet emot Helsingfors…
Bosforens vatten skimrar i blått, grönt, rödt, silfver och guld, men dess glans öfvergår aldrig — i mina ögon — ensliga skogsjöars i vårt land…