The first Mate's barska stämma ljuder oss tillmöte.
Storbramseglet, storöfverbramseglet och tvänne klyfvare bärgades i en hast.
Gaffelapan äfven och mesanmastens beginesegel.
Sedan kom turen till fockmastens öfre segel. Hej, hur det bar undan. Klyfvarbommen strök i sjön med sina vatten och skufblindor och hvad de alt må heta…
Men framåt gick det, för de refvade återstående seglen.
Med darrande knän och händer kommo vi tre landtkrabbor denna gång helskinnade ned på däck.
Meyer hade fått sig en knuff af irländaren, för att han icke hittat rätt på refsejsingarne, och Sievertson ett par patenta örfilar af svenskarne, för att den stackars gossen icke kunde förmås göra annat på förmärsrån än hålla sig fast.
Jag hade gudi lof erfarenhet nog att någorlunda nöjsamt draga mig ur spelet samt fick till och med en kompliment af första styrman, som nedlåtande slog mig på axeln för mitt arbete med den sönderbrutna klyfvarbommens fastande, medelst talja, vid ankarspelets cylinder.
— "You will be a good sailor with the time", yttrade han småleende och tillade "What's your shipsname my boy?"
— "Makefast" — svarade jag utan tvekan.