Till och med den portugisiska gamla staden Mozambik vågade han anfalla. Mazimbus enka Matsussa eller Tin-bana-dumba fortsatte eröfringarna. Matsussa eller Tin-bana-dumba N:o II for fram ännu vildare och utbredde skräck i alla riktningar.
Djagafolket var kraftfullt men grymt och blodtörstigt. Deras plägseder voro sudlade med den värsta vantro, utan rediga moraliska begrepp vare sig i ett eller annat. Barnamord hörde till religionsbruken.
Inom tidens lopp blefvo dock sederna bättre och mildare, så att Mutata Kasangi-Polanka till och med lät döpa sig och sin familj, jämte det han bistod portugiserne mot den vilda negerdrottningen Anna Singa.
I slutet af 1600 talet splittrade sig den afrikanska "Stor-Moguls" rike för inre oroligheter, engelsmäns och portugisers påträngningar.
För närvarande finnas visserligen större riken i Afrika, men icke efter den skala, uti hvilken Kanem, Morapu, Zimbus eller Monomatapa voro tilltagna. Större delen äro mindre höfdingadömen, i besittning af obetydliga områden. Däraf oafbrutna talrika krig, mest för slafhandelns skull.
Som man vet, hafva — utom den Fria Kongostaten och de i norden belägna Marokko, Egypten och Abbyssinien — Tyskland, England och Frankrike nominelt beslagtagit all ledig mark, den icke portugiserne förut besatt.
Mahdins dunkla och prekära rike må vi här lämna åsido.
Den enda ras, som på senare tider och kanske ännu i framtiden sätter ett hårdt motstånd mot européns inträngande, är kafferrasen i Sydöstra-afrika eller de egentliga Zulus. Deras ryktbara furstar hafva gifvit engelsmän, boers och portugiser ofantligt bråk och bekymmer. Kafferns starka familjekänsla gör, att några hundratusen, ja tiotusental äro färdiga att bilda en nation, medan de talrika hottentotterna icke tyckas hafva begrepp om nationalitetskänsla, (solidaritetskänsla!) — Detta oafsedt sitt vackra och rika språk. "Slagen till slant" passade åt hottentotten till ordspråk. Kaffern går däremot omkring och rufvar huru han skall kunna hämnas inkräktaren af hans jord. Det är den svarte indianen. Den svarta demimonde världen i kolonialstäderna räknar äfven 10 hottentottskor på en kafferska. Utom hottentottskan och Tete-Kafir är bland Afrikas otaliga dialekter Hainbundoabantu och Kisuabili språket vid Zansibarkusten de mest framstående.
Buschmännen förefalla apmässiga och utgöra, måhända, Darwins saknade mellanlänk.
Den som är hugad blifva afrikakännare har nuförtiden ett rikt material i Mungo Parks, Livingstones, Camerons, Burtons, Barths, Spekes, Ch. Andersons, Schweinfurths, Manch's, Galtons, Du Chaillus, Pogges, Nachtigals, Serpa Pintos, Bakers, De svenske officerarnes "Tre år i Kongo" —, ett utmärkt arbete —, vidare H.M. Stanleys, Emins, Triviers m.fl. utgifna resebeskrifningar och vetenskapliga afhandlingar.