IV Kapitlet.
Kap-kolonin.
Sydafrikas hufvudstad. Nationalparken Knysna. Olika sätt att resa, gratis eller efter två guldfuchsar. Skilnaden emellan en Hottentottska och en Kaffer. Zigenare af högre rangklass. Landsortsstäder m.m.
Senare hälften af september 1890.
En neger i den för härvarande svarte arbetare traditionella dräkten, hoc est i en stor säck, med hål utskurna för hufvud och armar, stod med min sjömanskista på sitt ulliga, bara hufvud och mina öfriga effekter framför sig på marken, färdig att fatta tag i dem och bära sakerna hvarthän han än fick order af den hvite mannen.
Ordern var ännu ej gifven, och detta ehuru redan väl en halftimme förflutit sedan jag städslat karlen.
Villrådig satte jag mig på en lös kvadersten, som af någon anledning icke funnit användning vid de storartade, dels fullbordade, dels vidare fortgående arbetena på förbättrande af Kapstadens hamn, hvilken är öppen, synnerligen för vindar ifrån nordväst.
Min svarte hajduk blängde en stund, hvarefter han varsamt placerade kistan på kajen, satte sig uppå den och, med ett för en neger ovanligt lugn, ur en liten säck framdrog en tennflaska, fyld med vatten, ett par runda hvetebullar och en strut sandsocker, hvilket alt han strax lät sig väl smaka. Vatten, hvetebröd och en dosis sandsocker utgör negerarbetarnes i Kapkolonins hamnstäder hufvudsakliga föda. I nattkvarteret, skjul där de i större och mindre skaror logera, tillkommer emellanåt en skål kokt ris och vid "prasdnikar" en bit kött — sak samma efter hvilket slags djur…
Särdeles sparsamma förstå de svarte arbetarne att inom 5 à 6 månader hopbringa en icke obetydlig summa, med hvilken de sedan tillhandla sig lämpliga bytesartiklar, för att i sina ofta aflägset belägna byar köpa sig nya hustrur m.m. Ju flere kvinnor en sådan man eger, dess ljusare ser han framtiden an — motsatt mot oss. — Nålpenningar till toaletter komma ej ifråga och medan mannen arbetar i hamnen, så bruka hustrurna jorden och förkofra boskapen. En dag synes karlen ej mer vid anmälningstiden å kontoret. Själf välbärgad negerbonde, sänder han en fattig kusin i stället! Aldrig vistas han i staden längre tid än halfva året. Ofvansagda gäller förnämligast kafferstammen. Hottentotterne, massan af arbetarne i hufvudstaden Cape Town och i småstäderna, äro jämförelsevis lättsinniga och vårdslösa.
Några regndroppar föllo. Jag blickade upp förvånad. Det regnar jämförelsevis sällan i denna västliga zon af Kapkolonin. Så hade jag hört och läst. Solen glänste ännu emot "Tafel-Table" eller på svenska Bordbärgets sluttningar, medan kring Lejonhufvudet och Djäfvulspiggen mörka lager af moln hade hopats. Själfva staden, där den utsträkte sig på slätten från bärgets fot till hafsstranden, låg i en egendomlig belysning. På en stadsdel föll ett stridt regn, en annan träffades af tre à fyra grant skimrande regnbågar, under det att några delar åter lågo i solljuset.