Tacka Gud måste man i alla fall. A. kände Kap ut och in och det dröjde ej lång tid innan äfven jag gjorde så, och dessutom slut på de fem pund jag förtjänat å Snowdrop. Går det engång, så går det, och bär det utför, så bär det! Jag formerade bekantskap med en finne Lz som, sedan flere år bosatt i Kap och gift med en hotellvärds dotter därstädes, var glad att få höra nyheter hemifrån och vänlig nog att hjälpa mig i väg på min beramade tur omkring Zansibar. Ingen småsak förresten för en "pank" herre och svårare att lyckas i, fruktar jag, än t.ex. att segla till Hangö välförsedd, eller rida på velociped från H:fors till Borgå midsommartid och skida tillbaka till julhälgen — men sport, är sport — när det kostar mycket penningar.
Den förnämsta gatan i Kapstaden är Adderley Street, alias Heerengracht. på vänster hand — efter som jag kom in på gatan — visade sig bangården, Standardbankens hus, den säkraste af alla afrikanska banker, af hvilka Union och Africanbank instälde sina betalningar innan jag ännu hunnit till Natal, vidare, högre upp, en gammal holländsk kyrka med en säregen spira. Till höger magasin med spegelglas fönster, butiker och kontor.
En vacker gata stöter där till, St. Georgs gatan. Vi styra kosan utmed den. Tidningsbyråer: Cape-Times, Annual argus' spedition, postkontoret, klubblokaler och en vacker katedral upptäktes här. I Öster, mot bärgen skådar man den engelska villastaden. Hvarje boning är omgifven af en den mest inbjudande trollska, större eller mindre trädgård med springbrunn och här och där utstälda statyetter — af Venus, Psyke, Terpsichore, Bismarck och drottning Victoria.
Västerut ligga de urgamla holländska gatorna Loop, Burgh m.fl. I slutet af Adderley Street befinner sig den magnifika Regeringsparken, midt igenom hvilken en imponerande ekallé löper. Allén förefaller att vara innevånarnes älsklingspromenad.
I närheten af ingången till ekallén tronar Kap-parlamentets hus, kanske det ståtligaste i staden, uppfördt af röda tegel med trappor och pelare af cement eller en vacker, men något porös granit.
Ej långt därifrån äro bibliotek och muséer uppförda midt emot den Botaniska trädgården, på hvars motsatta sida Guvernörsresidenset befinner sig — en oregelbunden, ful gammalmodig byggnad.
Kapregeringen är ganska själfständig, såsom alla Englands kolonistyrelser. Genralguvernören Sir Henry Lochs var för ögonblicket med svit och en skvadron husarer uppe i Betjuanaland. Premierministern Mr Cecil Rhodes är kolonins rikaste diamantfältegare i Kimberley. Ehuru af holländskt ursprung lär han vara både aktad och mäktig på grund af framstående egenskaper. Han torde drömma om ett stort sydafrikanskt förbund och torde vara en nagel i ögat för boers, liksom för Natalkolonisterne.
Garnisonen är tämligen stark, men förstärkes yttermera af den "frivilliga armén", hvilken senare äfven fungerar som brandkår och till och med besitter eget artilleri. Dessutom finnes en talrik öfver hela kolonin spridd beriden polis eller gendarmeri. En afdelning af engelska flottan ligger städse i Simons-bay, till hvilken vik ett skildt järnvägsspår leder, till Kalkstation och Simonstown. Befästningar uppföras öfver alt på höjderna. Huru gärna hade jag ej, påminnande mig utsikten från Teneriffas pik, klifvit upp på Tafel eller Flata bärget men i följd af hårda omständigheter och för att ej blifva längre på vägen än lifvet skulle räcka begaf jag mig ombord å en af de ångbåtar som trafikera Sydafrikas kuster. Några dagar därefter steg jag ånyo i land vid den vilda, natursköna orten Knysna.
I flerdubbla kedjor höja sig bärgen vid Knysna — 23 1/4° Greenwich Long. 34° S. Lat. — alt högre och högre inåt landet. Nyligen har man funnit guld i dem.
De högsta, längst bort belägna, höljas af hvita dimmor, närmare kusten te sig deras ryggar som gredelinblå, i zigzag gående strimmor och ännu närmare resa de sig skogbeklädda gröna, slutligen har man strandens höga sandreflar, silfver och guldglänsande i aftonsolens skimmer öfver rödfärgadt haf. Det är ett färgspel utan like som jag förr ej skådat, hvarken på Mont-blanc i Schveitz, när alptoppen hälsar ljusets ursprung en klar, tidig morgonstund, eller i St. Vincents kraterhamn — hvarken vid Goda Hoppsuddens himmelsstormande klippa eller på Kap Agulhas romantiska, hafvet spetsen bjudande uddar; — måhända dock ute på ocean, då en laber bris färgar vågornas ryggar hvita, solen går upp eller ned och månen blänker högt uppe, bland stjärnorna.