— — — — — Ständigt man mig velat klandra Då jag ej fått likna andra. — — — — —
Medan de flesta af mina jämnåriga — ungdomar äro de icke — åtnjutit en relativt eller måhända — äfven absolut fridfull tillvaro, har jag sällan fått förblifva i ro på stranden, utan städse, fattad af bränningen, åter och åter utkastats i vågsvallet…
Redan som blodung åtföljde jag min vördade fader på långa och mödosamma färder i Lappmarken. Den vilda jakten en hel höst tvärt igenom ryska Karelen utgör ej häller något minne af frid och ro.
1877-1878 deltog jag i fälttåget mot turkarne. 1879 besökte jag Paris och London.
Åren 1880-1881 gjorde jag en resa genom en stor del af Nordamerikas Förenta Stater.
1885-1886 vistades jag i Sydamerika — se "En utflykt till Antipoder" G. W. Edlunds förlag 1887. 1888 företog jag en tripp till Berlin, Schweiz, Wien och Tyrolen, — denna gång för att söka bot för min sjuka hustru.
Då man betänker att författaren däremellan iföljd af inträffade omständigheter åtskilliga gånger rest vårt eget land igenom kors och tvärs; vidare i "affärer" besökt våra nya vänner ryssarne och våra gamla vänner svenskarne, så nog blir äfven en zigenarsjäl trött med mindre —!
Det egendomliga ligger i att "den sköna själen" ursprungligen fasade för strapatser och att slita ondt, tvärtom var "den" ganska bekvämt anlagd, med hufvudintresset grupperadt kring nya uniformer, sköna damers baltoaletter och promenaddräkter. Reslusten inskränkte sig till en spatsergång på Esplanaden och något slädparti.
Naturbeundran visade sig i frasen — vanligen riktad till en fager, gråögd tärna: — "Hvilken härlig utsikt, min fröken!"
Jakt, fiske och all annan idrott ingaf leda om man undantager konsten att rida med någon dam på modet ifrån brunnshuset till senatstorget, och från senatstorget till — brunnshuset, eller att promenera ledande en stor hund vid band "kapellet rundt".