Några djupare studier i filosofi, matematik m.m. kommo ej ifråga. Man tog lifvet från den glada sidan och var mästare i att brygga bålar, så varma, som kalla… Man var rätt belåten med sig själf, tänkte just icke på medmänniskor och ansträngde sig öfver hufvud endast då man måste ut på — exercis.
Skulle jag fortsatt på samma sätt vore jag nu kanhända kammarjunkare och ansedd för en stadig herre, istället blef jag resenär och — bondemåg.
Sådana lekbollar för omständigheterna äro vi människor.
Huru förändrad är icke nu efter "studier", pröfningar och strider min lifsåskådning. Mig förnöjer numera hvarken damers toaletter eller nya uniformer, icke ens om dessa senare äro prydda med glänsande tecken.
Nej — det är ej mer blott bjällerklang som det gäller! Efter att hafva tagit afsked från militären — militären utan tross och kanoner — beslöt jag att egna mig åt jordbruk.
På det natursköna Kirjola upplefde jag sedan några lyckliga år under, som jag tror, sträfsamt arbete.
Så skänker lifvet en och annan stiltje… då och då solljus på blomsterprydda ängar… månsken i susande skogar och älfvodans… ljufva anderöster hviska om frid och försoning, om någonting bättre, fullkomligare, engång, för — den finska människan…
Men oblida makter begynna åter sitt spel. Ogynsamma konjunkturer tillstöta. Resultatet utmynnar i — "En utflykt till Antipoder". — Farväl hustru, barn, släktingar och vänner…
— — — Återkommen trampar jag ånyo fädernetorfvan, synnerligen kär för biltoge män.
Efter några omgångar tror man sig lycklig och säll. Solen ler och reumatismen ger vika. Affären går och det vackra hemmet öppnar sin famn åt mina små barn — då modern sjuknar in för att aldrig mera repa sig. — Idyllen tager plötsligt slut — och penningarna äfven…