Ett mummel af ogillande och spefulla, ironiska yttranden hördes här och hvar. Jag begynte känna mig på sju famnars vatten, då lyckligtvis en äldre person af anständigt utseende trängde sig igenom hopen och vänligt sporde af mig hvad jag önskade.

Jag upprepade det redan sagda med tillägg, att jag hade tagit värfning vid den och den skvadronen för tjänstgöring på Pondolandets gräns. Jag viste nämligen, att kolonisterna hyste en viss oro för att Pondooroligheterna skulle värka på deras grannkaffrer. — "Oh — sehr gut — ganz gut", svarade den gamle herrn. Så hastigt vänder sig lyckans hjul. I fara att blifva sparkad nedför trappan, blef jag oförhappandes bjuden med på kalaset — firandet af en förlofning emellan den gamle herrns dotter och den profryttarlika, långa figuren.

Jag blef nästan fjäsad af de unga damerna, så kuslig jag än såg ut efter marschen i hetta och dam.

Jag begagnade svada och världserfarenhet samt utgöt mig specielt à la Othello till Desdemona för värdens blodunga dotter, som, fruktar jag, snart såg upp till mig som till en af hjältarne i Niebelungen-Lied.

Sprättarne voro de enda, som drogo sig undan och tjurades i ett hörn på andra sidan den stora salen, medan fästmannen nervöst tummade om sin tjocka urkedja och betraktade mig med ögon fylda af förbittring och dödligt hat. Den stackarn hade blott haft kaffrernas fårstölder till konversationsämne.

En viss Heinrich Koch, f.d. officer, numera handlande i Berlin, erbjöd mig kvarter för några dygn. K. hade kämpat mot Zuluernes siste konung, Dinizulu, af engelsmännen internerad på St. Helena, där han, enligt sägen, bebor några af Napoleons rum. Koch berättade, att Zuluerne voro ett vildt men intelligent, fosterländskt och tappert folk. Han sade sin åsikt vara, att de ännu i framtiden skulle låta höra af sig. Om det vill illa, tillade han, så få vi upplefva en allmän kafferresning med Zulus uti spetsen. Större delen af de från kafferinstituten utdimissionerade hafva visat sig vara Zulus. Mycken stolthet känna Zuluerne öfver att de dödat kejsar-prinsen, Napoleon III:es son.

Då själfförtroende och tapperhet äro lika tilldragande som blind egenkärlek, skuggräddsla och feghet motbjudande, anser jag… men — vågar icke fullända meningen, då jag är en nutids finne och ingen Zulukaffer…

Om Finland talade vi länge med herr Koch, medan jag, så godt jag kunde, bistod honom och hans fyra kafferpigor med en ny trädgårdsanläggning kring huset.

Kolonisterna bygga låga, men oftast ganska solida hus, med cementerade grundvalar och tak af zinkplåt. Golfven beläggas med ett slags asfalt. Klimatet erfordrar visst icke sådan grundlighet i byggnadssättet, men det gör i stället de feberalstrande ångor, jätteråttor, ormar och ohyra som luftstrecket, redan här, rikligen alstrar. Kapkolonin och jämförelsevis äfven Natal äro dock bra nog fria från feber och de skadliga utdunstningar de portugisiska kolonialprovinserna Delagoa Bay, Zambesi och Mozambik lida utaf.

Koch hjälpte mig välvilligt med kompletterande af min anspråkslösa utrustning, och den 28 oktober 1890 skakade jag å bantåget till Queenstown.