Elandsbärgens utgreningar och stora Kej flodens vattensystem bilda måleriska och fruktbara landskap, hvilka genom järnvägens utsträckning till Aliwul North utvecklat sig uti odling och kultur samt förefalla ganska tätt befolkade. Små städer, byar och farmer, utom infödingarnes talrika kraaler, gifva omväxling åt de jämförelsevis skogfattiga distrikten mot Stormbärgen, Tembu och Fingoland. Aliwul North, ett hveteland, ligger vid Orange floden, men för att komma med tåget till Blomfountein måste man fara den Elisabethska vägen öfver Craddock, som har heta svafvelkällor, och De Aar — den Kap-Kimberleyska vägens Kaipiais.
Jag stannade vid stationen Dohn nära den på Elandshöjderna befintliga Stutterheim, också en af den tyska krimlegionens anläggningar. Gärna hade jag rest till Imvani och besökt de nyupptäkta kollagren vid Indve; ännu hällre hade jag velat se staden Queenstown med sin ryktbara "hanglip", som skjuter öfver 7,000 fot i höjden, men allra hälst hade jag begifvit mig till järnvägens slutpunkt i det inre, det uppåtgående Aliwul North, hvarifrån man har regelbunden omnibusförbindelse till de rika guldfälten Witwatersrand.
Guld är muld — ibland och för somliga människonaturer. Tänk så nära möjligheten att gräfva eller röfva mig till en miljon — ty hvardera sättet användes där borta — och ändå afstå därifrån. Idiot! Vänta, förhasta eder icke i omdömet, medborgare! Blir man rik, kan det lätt hända, att man blir feg, och det folk, som frös och svalt och segrade tillika, var ej rikt — men tappert var det. Alla stöpas ej som Gustaf Wasa, Washington eller Bolivar, tre rika patrioter. Garibaldi var fattig.
Jag måtte vara en åsna — detta tro nog äfven många där hemma. — Att hålla den gyllene kalfven fast från svansen och släppa tag — drifven af hemlängtan. I stället för att låta kpt/100 förvrida hufvudet på mig, begynte hemlandssånger tona inom bröstet och jag påminte mig runan i Kanteletar som säger: att man hällre dricker eget lands vatten ur näfverrifvan än främmande lands öl ur krus.
Jag afstod således från guldjäktandet till förmån för detsamma värdigare individer. Måtte mina barn förakta det lika djupt, men dock hålla så mycket af varan i förvar, att de ej blifva tvungna krypa i stoftet för första bästa förgylda oxe; såsom jag, arme man, så ofta fått lof göra det.
Afstå från Witwatersrand tyktes mig ergo ej så svårt och det var ej häller för att söka guld jag så gärna rest dit upp, utan endast för att se om Mammons habitueer inne i Afrika besutto någon likhet med våra egna — "midt uti H:fors och rundtom K-p-o!" —
VI Kapitlet.
Solo äfventyr uti Fingo, Bomyan och Pondolanden.
En afrikansk varieté. Gamle Eljens måg-bekymmer. Natten på stenen i floden. Vänligt bemötande af en åsna. Kapten H-ton och "The old man" (icke Gladstone), Krig och fruntimmer. Skonerten "Meta".
November 1890.