— "Akta dåm sej för hajar. Vänta litet!" — Ett rep susar genom luften. Jag griper det, fäster ändan om mitt bylte, samt viker det sedan dubbelt under armhålorna, med en knut på ryggen, ty annars kan man få flyta med benen i vädret. Inom en minut är jag genomvåt och i den nästa med pick och pack i jullen, samt inom fem minuter ombord å "Meta", kapten J. Petersen — en hedersgubbe — som skakande på hufvudet frågar:
— "Huru ska' man så där begifva sig in i landet just som negrerna befinna sig i slagsmål."
— "För att få lust lefva igen, en tid, och sedan ha något att berätta om hemma", svarar jag.
Pondos rika, för ögonblicket af blod besudlade höglandsbetesmarker försvunno ur sikte, likaså Umzinvubus eller St. Johnflodens imponerande dalgång och mynning, som lilla "Meta" käkt seglat nära intill, själf väl knappast märkbar, i den skummande jättehöga oceanböljans kamp mot strömhvirflarna.
— — — Like giant sentinels on either hand, The stately portals of the river stand, Their rugged crests, and headlands bold and free, Rising in silent grandeur o'er the sea, Whose foaming waves engird with silvery showers St. John's grand cliffs and castellated towers Low at their feet, in deep eternal shade, The river flows past mountain, krautz and glade, Onward and onward from its distant source, Till, midst this scene sublime, it ends its course. — — —
Umzinvubus "norska" sceneri hörde blott till minnet — såvida vi icke från Finland företaga oss en ny vikingafärd dit, en vikingafärd fin de siècle…
Får man inte, hyggligt folk, hålla sin täppa i fred, så kan man ju resa dit och eröfra de oberoende "Pondodalarne" — hämnas stackars "Old man!"
Den 22 november 1890.
Kuttern formligen rusar genom vägen för svällande segel natt och dag.
Jag sitter tyst och antecknar med blyerts de senast upplefda äfventyren. I fall en månad tillbringas på det här viset, blir det alt en tjock lunta. Hvad klokt kan jag väl företaga här i Afrika alldeles ensam, utan instrument, utan det ringaste hopp om statsanslag och med föga hopp om fyrkar i bref — ja icke ens enkla bref från de femhundra eller tusen vännerna.