Då berättade jag för gubben en del af "mitt lif" och fick höra ett och annat i gensvar; ett mera hårdt, många gånger mer växlande lif än eder pröfvade skildrares. — — — "Men jag förstår, Ni vill göra något extra — lägga kaka på kaka. — Vänta, om jag kan! Kom hit i kväll, Ni skall råka några norska, en svensk och en dansk sjökapten — kanske vi tillsammans kunna göra något för en 'res-finne'."

Gubben P:s kvadruppelallians hade äfven den effekt, att jag kunde fatta en viss plan; planen att varpa mig hem Zansibarvägen till sjös eller till lands — fast genom luften. Sådant var humöret. Och sedan — om man ej förmådde göra annan nytta åt fosterlandet, så lärde man sig att duga till ciceron, i fall de där hemma skulle komma till ett: "bättre fly än illa fäkta" — hvilket Gud förbjude!

Mina personliga synpunkter om hvad man bör eller icke bör göra må lämnas därhän. Till sjökaptener skall jag emellertid ständigt hysa en stor klockarkärlek; det borde föröfrigt alla finnar göra — en sjöfarande nation hafva vi ju varit.

Juldagen hade vi en treflig utfärd från Durban till Umgheni, bland hvars skogbeväxta höjder trädgårdsmästar Lundh hade slagit ned sina bopålar. Högt från kammen af en ås skeno några hvita fläckar i solljuset. Det var Lundh's hus emellan lummiga mango och apelsinträd.

Hvilka hjärtegoda, kloka och världserfarna människor, herrn, frun, döttrar och son — och så emottogo de främlingar med ett finare sätt och mera takt, än mången af de förnäma damer vi känt i "des jours de fête qui sont passés."

Vi togo oss ett bad i floden Umgheni, i närheten af ett ställe, där flere hundrade negerkvinnor och indiskor tvättade byke under glam och prat. Floden är strid men grund genom sandbankar, hvilka omsättas hastigare än H:fors procentareväxlar.

Unge Meyer, som legat och solat sig på rygg uppå en af dem, begynte plötsligt skria "krokodil, krokodil, hjälp!" Till vår fasa sågo vi honom glida ned från sanden i den djupa putten bredvid banken. Krokodiler äro numera här ytterst sällsynta, högre uppåt, floden gifves det dock af dessa vidriga reptiler och enligt herr Lundh's sons utsago påträffas flodhästen i de små träsken ett tiotal eng. mil härifrån, bland bärgen vid Sicalec. Utan all vår medvärkan kröp M:r emellertid ånyo upp på banken, högst förvånad att ha sina bägge långa ben i behåll. Gåtan löstes genast, då två unga kafferflickor döko upp i strömmen nära andra stranden. Kiknande af skratt gjorde de lång näsa åt M:r, som såg förargad ut. De hade oförmärkt simmat öfver och knipit M. i benen — för att agera krokodil. Den konsten tyckas fruntimmer älska att öfva på olika sätt. — — —

Komiskt är att åse en kaffer, som går utmed landsvägen och pratar högt med sig själf. Deras lifliga temperament vallar detta. Äfven begynna de tilltala en person långt innan man kommer inom hörhåll.

Ett negersällskap, arbetare vid den pågående järnvägsbyggnaden, firar julhälgen och den lediga tiden med att dansa och musicera i skuggan af en dunge träd. På det entoniga stränginstrumentet — mazimba — ljuder ständigt samma melodi och några negerflickor nästan i paradis dräkt hoppa outtröttliga oafbrutet om hvarandra uti samma enformiga rytm som musiken. Några svarta unga karlslokar åskåda dansen, utsträkta i gräset, medan de röka inhemska vidunderliga pipor, bestående af buffelhorn, i hvars smalare ända befinner sig ett hål med instucket trämunstycke. I en slags skål, skrufvad i andra ändan af hornet och stor som ett barnhufvud, brinner en riktig "kokko" på stark hamptobak. Aristokrater äro de goda negrerna ej; ofta sprättar. — — — Några indier föra källvatten till staden på ryggen af antagligen från Indien transporterade helt små uroxar. Vattnet förvaras i säckar af hud. Den ena huden ser ut som ett pösande, f.d. svin, den andra påminner om släktet Eqvus: d.v.s. har i tiden varit ett tre månaders föl.

Intressant är att här i de svartes världsdel se de indiske kulis bostäder och lefnadssätt. På grund, så sade man, af negrernas håglöshet, lättja, tjufskhet och afvoghet mot hvite användas kulis som tjänstehjon och vid lägre järnvägsbefattningar. En del äro tvätt- och glanstrykningsaffärister och några slutligen rika köpmän med kontor, hela kusten upp, ända till Zansibar.