Januari 1891.

Den oformliga och urgamla lastångaren Limpopo sätter sin rostiga propeller i rörelse, följd i hack och häl af den lilla, men lifskraftiga ångbåten Falcon, som skall upp ända till Beira för att användas på Pungwe floden. Farväl i vänner i Port Natal, föga kan jag belöna eder för all visad vänskap, men det kan Gud. "Om Gud så vill håll dig blott still" — heter refrängen, men om nu Gud icke vill, att vännerna hemma hålla sig stilla, utan sänder dem att röra på sig ur vårt kära fädernesland, så kan jag gifva dem goda adresser, önska de åter handla och utbyta varor med de rika trakter jag i hast genomflugit och ännu kommer att genomflyga, har jag den glädjen kunna betjäna "de mina" med référencer. Men bäst vore om den finska nationen sände såväl lärdt som praktiskt folk för att grundligare och med framtida profit för fäderneslandet inleda transaktioner och knyta förbindelser. Mellanhänder äro dyra och man behöfver icke nödvändigt vara beroende af dem. Detta är nu en käpphäst, som jag också ständigt skall rida uppå…

Lustigt var att se huru fänad, fjäderfä och hemåt resande negerarbetare "i en och samma pott" sammanföstes på det rymliga fördäcket, och tokroliga voro de scener man fick bevittna; så t.ex. kan jag ej glömma huru negrernas höfding förtviflad löpte omkring sökande sin femte fru, som slutligen hissades ombord i samma korg med fyra får och ett par feta grisar.

En frisk kultje blåste och lilla Falcon blef så småningom efter.

En tid ångade vi fram med Zululandets kuster i sikte, tils man åter befann sig ute på det vida hafvet, den indiska oceanen. — — —

Limpopo hade något slags hemlighetsfulla uppdrag; frakt m.m. för Beira, Maschonalandets strategiska punkt vid hafvet, beläget nära Pungwe flodens utlopp. — Beira ligger ungefär 35° O. Greenwich longitud och 20° Syd. latitud.

Om Maschona land hade nyligen det engelska s.k. Charters Company, portugisarne och boers — alla tre — kommit i lufven på hvarandra. "Kullan pyhä nälkä" — här som på vissa andra platser af jordklotet.

Jag fick ej klart för mig hvems af de trennes intressen gamla ångaren Limpopo ansträngde sitt lappade skrof för ute på sjön.

Ombord fans material för den portugisiska guvernörens hus i Beira och en flock hvite arbetare för någon negerkejsare i det inre — Lobengula eller Umzilo. Då desse hvite män hade en viss ridderlighet i sitt uppträdande och alla voro engelsmän, misstänker jag, att de voro engelska Charter Companys förklädda soldater, som reste inkognito. Men den ena affären, som den andra. "Vaken affärsman och vaket samvete lär icke alltid hålla ihop", sa' Flintus Adamson.

Hafvet har jag talat om i en "Utflykt till antipoder" och äfven här mer än tillräckligt. Väderleken var för öfrigt duskig och regnig, hvarför jag i stället för att studera haf och negrer, dem vi äfven haft nog af, gick till första styrmannen, en liten, trind mycket glad och treflig herre, som pratat bort med mig en timme och lofvat låna reslektyr.