En ny Noaks ark ligger kullslagen på stranden. Torde vara ett minne af en listig hvit affärist, som förespeglat "guvernören" att Chiloane med egen flotta snart nog blefve världens centrum. Han fick anslag och begynte med "arken." När skrofvet blifvit halffärdigt rymde gunstig herrn med briggen m.m. — och därmed blef det — utom att guvernören blef afsatt, naturligtvis.
Det vore bra om guvernörer alltid blefve afsatta, när de begå dumheter, men så är gu'nås visst icke fallet.
Lilla Falcon hade knagglat sig upp hit utmed kusten ifrån Natal efter många motigheter och faror.
Nu var vädret härligt med små svalkande regnskurar, och vi kilade i väg gungande endast för den evinnerliga oceandyningen, som aldrig slutar och om hvilken ingen vet hvar den börjar. Vi styrde kosan tvärt öfver den rektangelformade bukt, som Sabas delta bildar i söder, Busi och Pungxve floderna i norr.
Vi resa genom en veritabel skärgård och komma in i Beiras vida vik. Ljus blinka från fjärran, och på vår gälla hvissling svarar brummande gamla farbror "Limpopo" — ångaren —.
IX Kapitlet.
På tropisk stråt med Simo Eskola.
Huru vi återfunno hvarandra. Den egendomliga sångartrien. Vännen Luusi. Zambesi floden uppnås. Tigrar och en förfelad "karonka". Limpopo i Kilimane. Becki' båtsman. Negerstudier. Djunga.
Februari 1891.
Falcon lade sig invid Limpopo's sida till natten och jag klef upp för fallrepstrappan. Sökte här och där på det stora fartyget innan jag fick tag på Simo Eskola, som låg innerst i hörnet uti ett af de stora lastrummen på en packe halm med våra säckar under britsen och med cirka 150 negrer af alla åldrar och kön till reskamrater. Vi hade nu varit skilda sedan vi voro i Lorenzo Marqueso.