Han sof så tungt, att jag icke ville väcka honom, för den händelse att han möjligen fått arbeta strängt. Plötsligt öppnade han ögonlocken, men trodde sig se mig i drömmen. "Olisko se mahdollista että A. vielä elää?" sade han slutligen, i det han uppreste sig, gnuggade sig riktigt vaken, och så — skakade vi hand.
Limpopo hade alt haft sina äfventyr, den med, under afstickare i de föga eller ej alls kända hamnar den besökt. Elfenben och annat mottogs — tyger, kram och — krut m.m. gaf man i utbyte, mot en beräkning af 1 för 100. — Uti Inhambanes stora bränningar hade fartyget varit i fara att kantra, då det genom befälets obekantskap med det märkliga strömdraget på stället råkat komma med bredsidan emot den oförmodadt, skyhögt sig upptornande vågen. Böljan hade fullkomligt begrafvit skeppet för en stund.
Utmärglad af dålig föda, feber och strapatser kom jag öfverens med Eskola, som ännu hade några pund i behåll, att uppoffra myntet så att vi kunde slippa med Limpopo så långt som möjligt norrut för att sedan färdas landvägen.
Förste styrmannen, som lånat mig Edw. Westermarcks bok, sade att vi gärna kunde följa med ända till Djunga eller Matla, hvarifrån vi måste söka "krafla" oss upp till Mozambik.
Fartyget skulle dock ligga kvar ännu en vecka i Beira, hvarför jag föreslog Eskola att med mig göra en exkursion öfver Muzunguri, Ignamonto och Buttohöjden till den stora floden Zambesis delta och Kilimane.
Utför strömmen tänkte jag mig på något sätt kunna få oss flötade ned till Kilimane, där ångaren Limpopo skulle inträffa om någon tid. Med styrmannen hade jag öfverenskommit, att han i alla händelser skulle kvarlämna våra effekter å den vid Zambesis norra utlopp befintliga lotsstationen.
"Altså allright Simo?" frågade jag.
"Kyllä, vaan en tahtoisi oikeen rupea siihen" — mumlade S. Eskola till svar. "Jää pois sitten" — utbrast jag, "menen yksin" — och i förargelsen tillade jag yttermera åtskilliga "f—n anamma" och "s—a, p—e", hvilka kraftuttryck emellertid gjorde sin värkan, ity att S.E. plötsligt invände: "Tulen sentäänkin mukaan"; klappadt och klart altså!
Tidigt i morgonskymningen förde en båt oss i land.
Jämförelsevis låga, delvis sumpiga skogslandskap af samma natur som där nere i Illenga. För den blifvande fri- och stapelstaden Beira hade skogen undanröjts, några byggnader, skjul och tält och, längre bort, ett fäste blifvit uppförda.