Jo — människor, saker och ting hänga tillhopa alldeles som länkarne i en kedja, fast de ej alltid passa lika väl till hvarandra som kuggarne i två smorda hjul. — Propellerns enformiga slag förnams ånyo. Mot arbete ombord sluppo de tvänne finnarne — af första och fjärde — rättare femte — ståndet — med till Djunga eller Matla Antonio — efter behag.
Bra dunkelt var vårt öde än! De två geografiska graderna från Djunga till Mozambik tykte man ju icke vara "hela världen" — nej hela världen var det ej, men bra mycket ändå för två fattige ensamme män — och värst för den ena…
Hem var det långt ännu — och hvad sedan om det nu icke varit så långt? Jo, däri låg knuten — en vemodsfull inre stämma hviskade: det kan vara detsamma. Icke vet du hvad som väntar dig hemma häller, gamle gosse!
Men Gud är stor, god och mäktig, hans natur och mål härligare och mera storslagna än hvilken generals eller jurisdoktors som hälst, för att icke tala om någon vanlig magisters eller "simpel kaptens". Själfva professorn i själsanalys med tillhjälp af världens skickligaste ingeniör kommer ingen hvart utan det Högsta Förnuftet till: — apulainen. Allah in Shallah!
Märkligt nog följde den portugisiska fregatten oss i spåren. Limpopo hade ögonskenligen en dålig "kritsch" hos Mozambiks generalguvernör.
Hafskusten visade en stoltare struktur. De flacka trakterna taga slut och blånande höjder kunna skönjas längre in, bakom strandens skogbevuxna branter. Emellanåt en värkligt pittoresk skärgård. Landet buktar sig. Snart ser man det ej mera, ända till dess vi anlöpa Djunga.
Gamla "Becki Båtsman" ombord är en stor humorist. Han vill hålla i slangen och ber mig hålla i grisen, som stånkar i hettan och skall få ett saltvattensbad. — "Bästa vän — hvad ni är opraktisk" — säger han slutligen. — "Jag kan ju skölja öfver er med det samma — det kostar annars blodiga fem shillings och som ni är anstäld som kvasimatros får ni dessutom ej alls bada i mässen".
Det var logiskt.
Jag höll grisen stadigt fast i öronen och fick mig ett skönt bad gratis.
På lediga stunder gör jag anteckningar öfver olika negertyper — och äfven hvita, som under ett evigt fortgående sorl röra sig öfver eller under däck.