II. Afdelningen: Alexandria.
Smyrna.
Syra.
Alexandria.
Offerfesten, lilla Bairam.
Färd längs Nilen.

III. Afdelningen: Kairo 1844.
Pilgrimers återkomst.
Profetens fest, molid ennebi.
Bref af den 13 april 1844.
Färd till pyramiderna.
Nil-festen, lelet ennokta.

Förord.

En rikt begåfvad, men genom döden i sin verksamhet alltför hastigt afbruten språkforskares litterära qvarlåtenskap lemnas härmed i allmänhetens händer. Förnämsta synpunkten vid dennas utgifvande har derföre varit såtillsägandes biografisk: nemligen att undan glömska och förstöring rädda så mycket som möjligt af Wallins, äfven under brydsamma förhållanden ganska flitiga, pennas alster, samt dymedelst för all framtid bevara minnet af honom och hans i många afseenden märkvärdiga färd. Undertecknad, som af Wallins anförvandter och hans förtrogne prof. Geitlin fått det hedrande uppdraget att redigera och offentliggöra dessa dyrbara reseminnen, har derföre ansett sig böra ur i behåll varande anteckningar upptaga allt, som möjligen kunde egna sig för offentligheten, äfven om derigenom någon omsägning eller något jemförelsevis obetydligt privatminne komme att följa med. Äfven några förut i åtskilliga tidningar tryckta bref af Wallins hand måste här upptagas för fullständighetens skull, emedan eljest förtretliga luckor hade uppstått; i förhållande till det hela upptaga de också ganska obetydligt rum. Men det fragment af en utförlig resebeskrifning, som redan 1853 här utgafs med titeln: G.A. Wallins första resa från Cairo till Arabiska öknen i april 1845, kommer deremot icke att ingå i dessa Reseanteckningar, emedan det icke kan inpassas i dessas sammanhang, ej heller innehåller några under resan gjorda anteckningar, utan är ett här i Helsingfors redigeradt arbete, vid hvilket den nu i dagen trädande dagboken samt författarens utmärkt säkra och omfattande minne tjenat till ledning. Det var Wallins sista arbete; dödens hastiga mellankomst gjorde det till blott en ringa början af ett tillämnadt stort verk. Men fragmentets värde är dock nog gediget, för att försvara sin egna plats bredvid dessa voluminösa anteckningar, som författaren sjelf icke hann bereda till tryckning.

De utgöras, såsom titeln antyder, förnämligast af resandens ganska vidlyftiga dagbok, som dock slutar under första ökenresan den 21 september 1845, samt 24 stycken bref till professor Gabr. Geitlin; dertill komma några få och jemförelsevis obetydliga bref till resandens mor, kammarrådinnan Wallin, privatläraren Frans Edvard Conradi, sjökapten A. Wiklund, och konsul B. Borgström. Dagboken upptager det största arktalet i hela verket, men för större delen af resetiden utgöra brefven till prof. Geitlin enda materialet. Detta första band innehåller blott två af dessa rikhaltiga bref, jemte dagboksanteckningar till den 6 juli 1844; andra bandet kommer att innehålla fortsättning af dagboken, jemte några få bref; det tredje dagbokens slut och flere bref; det fjerde deremot uteslutande bref. För bättre öfversigts skull blir hvarje band indeladt i 3 à 4 afdelningar, efter resans olika stationer. Första afdelningen skildrar Wallins resa till Konstantinopel, den andra: hans vistelse i Alexandria, den tredje: vistelsen i Kairo (första sejouren), den fjerde: färden till Tanta i nedra Egypten m.m., den femte: resan till öfra Egypten, den sjette: vistelsen i Kairo (andra sejouren), den sjunde: första ökenresan o.s.v. I första afdelningen hafva ett par bref blifvit fördelade i mindre stycken efter orterna som beskrifvas, men i det följande, då brefvens innehåll är mer concentreradt, införes ett bref helt och hållet vid det datum i dagboken då det blifvit afsändt.

Stiliseringen i dagboken och till någon del äfven i brefven har undergått så mycken förändring och städning som nödvändigt behöfts, men i allmänhet har utgifvaren följt den grundsatsen, att bibehålla så mycket som möjligt af Wallins egendomliga skrifsätt. Såväl i dagboken som isynnerhet i brefven skref Wallin den allrafinaste perlstil och iakttog den största möjliga hushållning med papper, så att ofta nog förstoringsglas kunde behöfvas för deras läsning; hvarföre äfven hela denna första del upptar allenast 13 små ark i originalhandskriften. Denna omständighet har förorsakat mycken svårighet vid öfversigten af det hela, samt ett ganska drygt afskrifnlngsarbete; ty alltsammans måste afskrifvas och derefter korrigeras, innan det kunde lemnas till tryckeriet. Handskriftens beredning till tryck erfordrar derföre sin runda tid, och ehuru utgifvarens afsigt är att så mycket som möjligt påskynda tryckningen, kan likväl ingen viss tidpunkt för verkets fulländning utsättas.

I Wallinska dagboken råder mycken ojemnhet och inconseqvens beträffande Arabiska ords och benämningars ortografi, emedan författaren tid efter annan ombytt skrifsätt och i allmänhet gått mycket sjelfständigt tillväga. Samma inconseqvens har utgifvaren ansett sig böra bibehålla, emedan den i sjelfva verket är upplysande i frågan om benämningarnes rätta uttal, och emedan den ofta nog tyckes bero af dialektolikhet på de orter der författaren vistades. På de allraflesta ställen äro Arabiska ord och fraser införda efter Wallins egen transscription till Latinsk skrift; endast under sin vistelse i Alexandria och någongång eljest på spridda ställen begagnade resanden i dagboken Arabisk skrift, hvilken blifvit transscriberad med prof. Geitlins benägna hjelp. I detta afseende råder mycken olikhet emellan olika författare, ty hvar och en uttalar orden på sitt egna vis; och det system "zur Umschreibung der arabischen Buchstaben", som Tyska orientaliska sällskapet försökt införa bland filologer, kunde Wallin icke följa, emedan det då ännu icke var uppfunnet.

Genom löfte att ur universitetets fonder i förskott utbetala tryckningskostnaden, har consistorium academicum velat betrygga mig för möjliga förluster på detta omfångsrika verk, med förelagdt vilkor att sagda förskott återbetalas så snart den erforderliga summan influtit genom böckernas försäljning. Denna garanti gör att jag utan tvekan och afbrott kan fortsätta utgifvandet af dessa evärdeliga reseminnen. Helsingfors i april 1864.

S.G. Elmgren.

Georg Aug. Wallins lefnad.