Febr. 9.

Begaf mig ut på morgonen till Rodeh, men träffade ej heller nu Peterson. Jag gick hela vägen, men förvillades ändock ej det ringaste. Gick sedan omkring i Moski och satt en stund hos Köhler i kansliet. Så snart jag kommit hem, hade jag besök af shekh el hareh, som satt en stund hos mig och rökte och drack kaffe. Hvad hans ärende egentligen var, vet jag ej; kanske att få en bakhshish, men den uteblef. Derefter kom Köhler, följd af Turk-janitscharen, som dock snart gick bort och lemnade oss på tu man hand. Köhler är i allmänhet en högst hygglig ung man, i hvars sällskap man finner sig ganska väl.

Febr. 10.

Begaf mig på morgonen till Bet el kadi och bokhandeln, der jag anmodade en man att afskrifva åt mig katalogen på alla de böcker, som blifvit tryckta i Bolak. Oaktadt allt mitt krångel att han skulle bestämma priset derpå och allt gräl derom, var det mig omöjligt att få honom dertill, det skulle allt få bero på mitt godtycke. Derefter tog jag samma åsna, som förut fört mig fram och tillbaka hit, och begaf mig till Shubra, der pashans palats finnes, med den omringande trädgården vid stranden af Nilen. Jag hade krångel att slippa in, dock lyckades det mig slutligen och jag vandrade omkring ungefär en timmas tid i trädgården, som är utomordentligt vacker, anlaggd i orientalisk smak, halft liknande en från "Tusen och en natt." Isynnerhet behagade mig den stora Fiskijeh, som här var anlaggd, äfvensom pavillonen rundt deromkring, med marmorgolf och frescomålningar i taken af Europeiska målare. Träden hängde fulla af pomeranser och apelsiner, och en af trädgårdsfolket gaf mig förstulet en Frankisk pomerans, som var ypperlig; en annan gaf mig 2 rosor i knopp, naturligtvis för en bakhshish. Det hela var af stort intresse och vackert, ehuru jag ändå önskat mera orientaliskt i den och gerna sett det lilla af Europeisk smak, som inmängt sig, vara borta. Min gamle åsnedrifvare, ehuru ganska treflig, var dock ej att jemföra med min gamle Ahmad, som jag förgäfves sökt på morgonen. Efter qvällsvarden, d.v.s. middagen, begaf jag mig till Murad effendi, som är min nära granne och blef sittande hos honom hela aftonen. Jag är särdeles i valet och qvalet huru jag skall göra, följa med honom till öfra Egypten eller stanna här.

Febr. 11.

Hade mest hela natten legat vaken och tänkt på min resa till öfra Egypten, för hvilken jag finner mig särdeles hågad, så att jag ej fått sömn förän långt efter midnatt. Om morgonen gick jag bittida till Murad effendi och blef länge der. Sedan kom han till mig och satt här länge, allt väntande på sina betjenter, som voro ute på bestyr för mig. Gick sedan till Kutub khaneh för att få den mig lofvade katalogen, men den som skulle kopiera den hade blifvit sjuk och derigenom hindrad från fullgörandet af sitt löfte. Dit hittade jag väl, men var tvungen att taga en åsna för att hitta tillbaka. Blef sedan hemma sittande till maghrib och åt, men blef kort derpå efterskickad af Murad effendi, med hvilken jag tillbragte den öfriga delen af aftonen, tills för Kairo ovanligt sent.

Febr. 12.

Gick ut på föremiddagen och satt en stund hos Köhler på kansliet, vandrade sedan omkring åt Guanijeh och skulle söka Bab ennasr, för att derifrån vandra upp på bergen, men hittade den ej. Vandrade hem och satt hemma till maghrib, då Murad effendi kom till mig och satt en stund; sedan följdes vi åt till honom, drucko der thé, gingo så till ett litet simpelt café och hörde på en sagoberättare, en gammal gubbe, som i mitt tycke ganska präktigt föredrog en berättelse från folklifvet här i Masr. De här så vanliga handklappningarne och wassalam brukade äfven denne gubbe. Nyanceringarne i stämman voro hos honom mindre märkbara, ehuru dock tillräckligen enoncerade; ty gubben var hes och hans stämma till följe deraf något skränande. För öfrigt var gubben högst nyter och treflig; så äfven hans auditorium, som då och då skrattade högljudt och vid profetens namn alltid tyst mumlade välsignelsen öfver honom, men var för öfrigt högst anständigt. Murad effendi är särdeles hygglig, men Paris ligger mig allt i hågen och jag litar ej mera så mycket på menniskors hygglighet.

Febr. 13.

Gick ut om morgonen till Moski för att vexla en half dukat, men som ingen ville taga den, förde jag den tillbaka till Bokti och fick annat mynt. Åsnedrifvarne ansätta en fotvandrare här ej så mycket som i Alexandria, ehuru man här oftast färdas på åsneryggen och mera sällan går. Sedan satt jag hemma hela dagen och väntade på Murad effendi, men då han ej kom, begaf jag mig en stund efter maghrib sjelf med min fanoz till honom och blef sittande der några timmar, hvarefter jag kom hem och lade mig.