Febr. 24.
Satt hemma mest hela dagen, väntande på shekh Elmokhaddamin, som ej kom. Gjorde en liten tur och begaf mig derefter till Murad, der vi hade att göra med vår skräddare, som fick mycket arbete af oss. På eftermiddagen satt Abdolkhalik hos mig. Efter maghrib gick jag åter till Murad, der vi drucko thé och kommo in i intressanta ämnen, t.ex. om bildningens framskridande. Han är litet sjuk i sina åsigter, såsom han äfven tyckes vara sjuk och litet gammal i sitt sinne. Jag hade hela dagen lefvat nästan blott på bröd, tobak och kaffe; det blir nu redan nästan för torrt och jag väntar med otålighet att i morgon få mig en ny tjenare.
Febr. 25.
Hade besök om morgonen af shekh Elmokhaddamin, som hemtade mig en tjenare, den jag ej just var mycket belåten med, men dock behöll för de få dagar jag tänkte stanna här. Gjorde en tur till Khan el khalili och gjorde liten handel. Satt sedan hemma hela den öfriga dagen med Abdolkhalik närmare maghrib, hvarefter Murad som hastigast kom till mig.
Febr. 26.
Gjorde en tur till boklådan, tog min katalog, satt en stund der och pratade med gubbarne, af hvilka en hela tiden pratade med mig på gamla språket. Jag frågade dem om det var sannt att man i Bolak höll på att trycka Koran och runkade starkt på hufvudet när de bejakade det. Också tycktes man på fullt allvar taga mig för moslim och gaf mig Islams helsning i hela dess vidd, då jag gick. Sedan gick jag till konsulatet och satt en stund hos Köhler. I dag kom ej Abdolkhalik, utan jag väntade honom förgäfves. Om aftonen gick jag till Murad, för att få honom ut i det vackra månljusa vädret. Efter en helt kort promenad gingo vi in till en Fransk doktor i Egyptisk tjenst. Här talades mycket om en högst skandalös historia, som passerat emellan honom och en annan Europé; man apostroferade mycket här bosatta Européer. Gud nåde dem! Hvar helst man träffar dem äro de usla. Man berättade äfven att pesten är i Alexandria och att ungefär 15 personer dö der om dagen. Det ingaf mig ingen fruktan.
Febr. 27.
Gjorde om morgonen en liten tur till konsulatet, satt en stund hos Köhler, och talade om bokaffärer. Satt för öfrigt hemma hela dagen, skref Arabiska och väntade på Abdolkhalik, som ej kom i dag heller. Jag undrar hvad som går åt honom, och fruktar att han har några misstankar om mig. Mot aftonen gick till Murad och tog honom ut. Vi gingo till cafét, der Abdolkhalik och hans sällskap pläga samlas, men der voro de ej i afton. Sedan vandrade vi åt åtskilliga håll, förbi flere moskéer, i hvilka shekher höllo på att läsa med en stämma, liknande våra katolikers messa, och kommo hem något sent, i det vackraste månsken.
Febr. 28.
Satt hos Köhler en stund på kansliet och hörde på en Grek, som med särdeles lätthet utlade historien om en qvinna, i hvilken han var invecklad och sökte rätt genom konsulatet. Han talade visst en half timme oupphörligt, flytande, utan att det minsta stappla, och hade derunder nätta och lätta åtbörder. Gick derefter på en liten omväg hem och blef hemma hela dagen, väntande på Abdolkhalik; men åter förgäfves. Antingen har han något i sinnet emot mig eller törs han ej ut, af fruktan för firdeh, som nu drifves in på alla håll. Mot aftonen gick jag ut, passerade förbi Murad för att få honom ut, men som han ej var hemma, gick jag ensam, gjorde först en liten tur och stannade sedan i cafét nära hemmet i vårt qvarter, och hörde på den gamle hesa Mohaddit. Fördömdt att jag ej väl förstår honom; men han berättar med en olika stämma mot den han begagnar i vanligt tal.