Hade besök af 'Ali ormfångaren och tog af honom åtskilligt, som jag skickade till Jusuf. Gjorde derefter en lång promenad i det så kallade Turkqvarteret, Ezbekijeh och andra trakter, genom hvilka jag ännu ej vandrat. Öfverallt träffade jag gamla fallande och förfallna hus, samt emellan dem nya i Turkisk eller Frankisk smak uppförda.
Juni 23.
Gjorde efter lektionen en lång vandring, först upp till Romeli ut från staden, till den lilla soldatkolonin under Gebel elgujuzi. Med stor förundran betraktade jag här det väldiga lodrätt nedstigande berget, om hvilket jag hittills gjort mig alldeles oriktigt begrepp. In i grunden af berget var uthugget ett magasin för krut, som fabriceras i en fabrik uppe på toppen. En stor framskjutande kant deraf bildade ett naturligt hvalf öfver porten. Jag träffade här 2 Turkar, som tycktes vara dess väktare. De rådde mig att vid min återgång till staden ej göra omvägen längsmed muren och på bergen, ty här funnes harami, som säkert skulle plundra mig. Allt folk här ha en förfärlig spökrädsla för röfvare. Jag steg upp på berget på den gjorda vägen, som leder upp till fabriken, allt förvånad öfver det väldiga berget och de underliga grottbildningarne, som syntes öfverallt. Uppkommen på toppen, kunde jag nu rätt skåda öfver den storartade Nildalen, begränsad af Gizeh och Sakkara pyramiderna. Jag fröjdade mig högeligen, tyckande mig nu först rätt fatta det väldiga och grandiösa i Afrikas natur. Jag steg dock snart ner igen, utan att besöka hvarken fabriken eller den moské, som står här uppe, och vandrade genom en usel soldatstad utanför stadsporten under citadellet in i staden, men åter snart ut genom en annan port och så utanför stadsmuren ända till Bab ennasr. I ett café här träffade jag Mohammad Rosas och Abdolkarim. Satt med dem en stund och följde sedan den förre hem i hans hus, der han visade mig allehanda små lappris-saker, mest af Frankisk beredning, t.ex. magneter, hvilkas verkan jag ej låtsade förstå, till hans stora fröjd; allt var till största delen gammalt skräp, men han tycktes sätta stort värde derpå. Så t.ex. gamla usla taflor m.m., hvars beskådande skulle hafva tråkat ut mig, om jag ej sett hans fröjd öfver den förundran jag låtsade. Efter maghrib gjorde slag i Azbukijeh och var sedan på en Sibhe för Abdolkarims aflidna dotter.
Juni 24.
Gjorde på förmiddagen efter lektionen en lång vandring, först genom Judeqvarteret och sedan genom åtskilliga delar af staden, der jag ej förr färdats fram. Hade min skriftimma och min eftermiddags lektion hos shekh 'Ali; gick med honom efter maghrib till Azbukijeh och satt i cafét hos Hanafi till en stund efter 'esha, i det ljufvaste månsken och den mildaste luft, uppfriskad af nordanvind. Så hade jag fått slut på min midsommarsdag här, utan någon fröjd, men dock utan tråkighet.
Juni 25.
Gjorde åter på förmiddagen långa vandringar i öde och förstörda trakter af staden, sedan jag hemma frukosterat med shekhen från Demerdash. För öfrigt gick dagen som vanligt.
Juni 26.
Var på förmiddagen i kansliet och tog pengar af Köhler samt gjorde en liten vandring i Khan khalili, der jag köpte ett par nya skor, äfvensom i trädgårdarne. Vid maghrib då jag kom hem från shekh 'Ali, kallade mig Khalil till sin bod för att se på en carierad tand, som plågade Rifa effendi. Jag var högst generad af hans bekantskap, men kunde ej undgå den. Knappt hade jag åter hunnit upp i mitt rum, så kom han, jemte en af mina bekanta Araber, upp till mig. Han hade dock ej mod att låta mig rycka ut tanden, utan tycktes vara mycket pjåkig och sensibel, som han sjelf sade. Han var högst frågvis och jag var oförsigtig nog att låta honom veta för mycket; jag fruktar verkligen ledsamma följder af denna bekantskap. Vi talade mest Franska och det förundrar mig att han ej kan tala detta språk bättre än han gör. Sedan han gått bort, gjorde jag en liten vandring omkring Azbukijeh, samt till cafét vid Hassanein, der jag hörde på en Muhaddit.
Juni 27.