Hade besök af shekh Ibrahim, som jag nu på så lång tid ej sett, hvarken hemma hos mig eller ute. Han talade om en man, som kommit hit och föregifvit sig hafva blifvit fången af Franger samt tillbragt 12 år hos dem i fångenskap, men nu nyligen i en dröm blifvit besökt af sejid Ahmad elbedavi, af honom omedelbarligen förd till Tanta, samt derifrån åter kommit hit, för att tala med shekh Ettamim. Historien kommenterades här hos mig såsom bedrägeri. Man tyckes småningom äfven här börja förlora tron på underverk. Efter maghrib gick med sejid 'Ali och gjorde vår zijaret hos Sejideh Nefhise, hvars molid nu firas. Vi suto invid hennes kobba, läste sjelfva och läto en fikih för 5 fadda läsa Surah Jasin der. Vandrade omkring i hennes lilla, men särdeles vackra moské. Besökte på återvägen kobban för i hennes farbror: Mohammad elanvar, ibn elhasan ibn Hossein ibn 'Ali. Här var temmeligen mycket folk, dock klagade man att det ej var hälften af hvad man i fordna tider varit van att se. Vi gjorde vandringen fram och tillbaka nästan utan att hvila oss, hvarföre sejid 'Ali kom hem alldeles uttröttad och medtagen, såsom äfven jag till någon del.

Juli 3.

Åt frukost hemma med shekherna 'Ali och Ibrahim, gick derefter ut och vandrade i Muski, för att söka mig ett glas i mina söndrade gröna glasögon, men fann intet. Dagen gick för öfrigt som vanligt med sina 2 lektioner.

Juli 4.

Gick efter lektionen för att taga pengar af Bokti, men träffade ej honom och tog derföre af Köhler en liten summa. Vandrade derefter i Khan khalili och Kutubijeh, köpte äfven en bok i Bejan och en Sahhara, för afsändandet af böcker hem. Packade och rustade för afresan till rif, tiden mellan sohr och 'asr, gick derefter till Bokti, som var ovanligt artig och vänlig, förmodligen derföre att jag alltid visat honom barskhet för hans småaktighet. Vid maghrib underrättade jag Sejid 'Ali att han skulle blifva här efter mig, hvilket grep honom mycket, så att han tycktes vilja börja en scen, hvilket jag dock afböjde med barska och vresiga miner. Gick till trädgården i Darb elginena, som till en del var illuminerad, i anledning deraf att en hökares son dessa dagar skall omskäras. Här funnos i afton 'avalim och mycket folk var församladt för att höra dem. Jag fann mig ej någon lämplig plats och folket var här värre än hos oss att väsnas och höja sina förtjusningsutrop, så att jag ej väl kunde höra sångerskan, förargade mig och gick snart bort. När jag kom i trädgården och spatserade inom den, råkade jag ut för en ung Arab vid fiskijen, som först, när jag satte mig, hojtade högst oartigt åt mig. Jag hojtade lika barskt emot och tystade honom så. Sedan kom han och satte sig bredvid mig, då jag bannade honom för hans ohöflighet. Slutligen blef han högst mjuk, bad mig om förlåtelse och var särdeles putslustig. Han sade sig vara dräng hos en Frankisk medicus.

Juli 5.

Förde sahharan fullpackad med böcker och andra saker till Bokti. När jag kom derifrån hade Sejid 'Ali gått ut och tagit nyckeln med sig. Jag fick dock upp dörren med min kappsäcks-nyckel, gick in och väntade, men ingen kom. Efter middagen kom dock Abdolkhalik, och sedan vi först en lång stund talat om allehanda likgiltiga saker, började han med ingångsspråk om sin vänskap och kärlek till mig, samt frågor om jag å min sida äfven hade vänskap för honom m.m.d. strunt och ömkligt prat, som man beständigt hör i Kairo-boernas mun. Sedan börjades hufvudsaken om Sejid 'Ali, att han hade samkat skuld på sig under den tid han varit i min tjenst, att jag måtte betala dessa skulder, hellre än att folk sedan skulle komma och rycka af honom hans turban och 'ere o.s.v. Samma visa hade äfven shekh Kolali hela morgonen sjungit för mig, för att locka pengar af mig till betäckande af den skuld, Sejid 'Ali gjort hos honom för shawlar dem han tagit. Under det Abdolkhalik satt och talade härom, kom Sejid 'Ali och underrättade oss om att då han gått ner kort efter mig, bärande min kabot och ibrik, folk samlats omkring honom och tagit dessa saker ifrån honom, för de skulder han hade hos dem. Shekh Kolali skaffade dem dock snart tillbaka. Nu kom äfven effendin från Divan el mudarias med sitt sjuka öga, och, sedan jag expedierat honom, Mohammad Sa'odi; Sejid 'Alis sak ventilerades alltfort och slöts, när deras usla tiggande uttröttat mig, sålunda att jag spenderade en colonnat. Sedan detta ändteligen var slut och de gått bort, skickade mig shekh Kolali 4 åsnor, som transporterade resten af mina saker till shekh 'Ali. Vid flyttningen hade jag äfven anledning att vara missnöjd med Sejid 'Ali, ty sedan allt var i ordning stannade han en stund efter, satte sig med oss i portgången och for ut emot shekh 'Ali, liksom han hemma hos mig gjort mot Abdolkhalik. Tiden var nu förliden efter 'asr, vi satte oss (shekh 'Ali och jag) uti hans mandara, dit mina saker voro inflyttade, språkande om dagens händelser och om Sejid 'Ali, hvars hela uppförande äfvensom skulder han förklarade vara blott och bart skälmstycken. Om så förhåller sig, som jag nästan har lust att tro, är det just ett vackert exempel på trolöshet och skrymteri. Om aftonen gingo vi ner till Azbukijeh och suto hos Hanafi till temmeligen sent. Sedan vi kommit hem, gjort vår maghrib- och esha-bön, lade vi oss, jag i mandaran och shekh 'Ali ute på gården på en mastaba; men förän vi somnade, sjöng han ännu ett kapitel ur Koran, med ett särdeles vackert föredrag.