Aug. 27.

Satt hemma hela dagen och skref på ett bref, som jag började, till Geitlin. Jag hade högst tråkigt och mitt dåliga lynne, som nu räckt ovanligt länge, vill ej alls lemna mig.

Aug. 28.

Ville bli hemmasittande, men kunde ej härda ut dermed, utan gick ut på förmiddagen för att besöka Dietel. Fann hos honom hans Engelska språklärare och gick ej alls upp. Satte mig i Grekcafét i Azbukijeh, dröjde dock ej länge förän jag steg upp. Träffade en bekant hammar, med hvilken jag sedan gjorde en lång tur först till Sejide Zeineb, sedan tillbaka ut genom Babelhadid till en khammara uti en trädgård på kanalens strand. Här var särdeles vackert, dock fanns här ingenting för mig att förtära, ej kaffe och ej shishe, blott vin och arrak, som jag nu ej smakar. Jag satt der dock en lång stund och roade mig åt vattnet samt den vackra trädgården, men hufvudsakligen åt ett sällskap druckna män, som råkade i häftigt gräl med en qvinna. Ett sällskap musici suto i det gröna och bildade en nätt trio af tambour de basque, kanon och kemenge, samt tycktes äfven roa sig med flaskan. En god stund före 'asr begaf jag mig tillbaka, vek på vägen in hos Bokti och tog åtskilligt ur min i hans förvar lemnade sahhara. I dag var Leilet elkebire af molid Imam Shafi, men jag hade under hela denna vecka, som hans fest firades, ej kommit mig dit ut.

Aug. 29.

Gick middagstiden ut för att träffa den hammar, som i går färdats omkring med mig och hvilken jag kommit öfverens med att träffa. Han höll dock ej ord, såsom allt folk här, och jag kunde ej få tag på honom. Satte mig derföre i Grekens café i Azbukijeh och dröjde der kanske en timme. Gick derifrån till Bejomi -moskén, der i dag firades den sista stora dagen af hans en vecka långa fest. Jag trädde in i moskén, gjorde min zijareh hos shekhen i hans lilla och nu af folk trånga kobba, läste för honom fathe och spatserade sedan omkring i moskén bland de stora skaror, hufvudsakligen af qvinnor, som suto här. Utanför moskén på gatan deromkring var stor trängsel, isynnerhet på den närbelägna begrafningsplatsen utanför Babennasr. Här voro tält uppslagna till stort tal och cafén anlaggda, i hvilka khoval dansade. Jag satte mig i ett af dem och såg på ett par af dessa till qvinnor utspökade dansörer. Deras dans, såsom all orientalisk dans, sitter ej såsom hos oss i fötterna, ty dem röra de ganska ringa och i allmänhet klumpigt, så mycket man kan se för de långa vidbyxorna; utan dansen ligger hufvudsakligen i veka lifvet, som de böja i alla möjliga bugter och i retande rörelser. De satte sig i karlars bland åskådarne famn och betedde sig der fullkomligen såsom qvinnor. För öfrigt funnos här, liksom vid alla dylika tillfällen, de vanliga lustbarheterna af havi och sångare. En förfärlig och ovanlig mängd af qvinnor var här församlad. Man gjorde här äfven dose, men jag aflägsnade mig fornt och kom hem vid 'asr. Sedan jag hvilat mig gingo vi ännu ut dit och gjorde vandringar på den fblkträngda platsen. Nu rustade man sig till zikr i en stor del af tälten, och det hela hade något tycke af profetens fest. Äfven en stor mängd landtfolk hade kommit in hit, för att öfvervara festen, och uppslagit sina tält åt sidan af den stora begravningsplatsen. Vi suto dels i cafén, dels på grafstenar, andades den friska aftonfläkten, som blåste in från öknen, och stannade slutligen i ett café, der en muhaddit roade ett litet sällskap.

Aug. 30.

Satt hemma hela dagen och skref på brefvet till Geitlin. En ny böld stiger nu upp på knäet och 2 på hvardera låret, hvilka plåga mig svårligen. Efter maghrib släpade jag mig dock ut med min shekh, ehuru svårt jag hade att gå och begaf mig till Azbukijeh, der vi lägrade oss i mitt vanliga middagscafé hos Greken.

Aug. 31.

Satt hemma till middagen, då jag linkade ut i min bedröfliga ställning, med haltande och släpande fötter. Satte mig i Grekens café i Azbukijeh och dröjde der ända till närmare 'asr, då jag gick till Dietel. Han var nu fullkomligen återställd från den slagattack han haft och hade redan varit några gånger ute. Jag satt en lång stund hos honom och det var ej utan att jag hade litet trefligt. Af honom erfor jag att ett bref låg och väntade mig på kansliet. Jag skyndade mig så till Köhler och fann honom sysselsatt med sin Engelska lärare. De slutade dock snart sin lektion och vi blefvo sittande att språka. Det är mig alltid en glädje att höra en Engelsman och vara i hans sällskap, jag fann mig nu äfven särdeles trefligt. Slutligen gick Köhler ut med mig och gaf mig mitt bref. Det var från min mor och Geitlin samt minskade till stor del det tråkiga och krångliga humör, som jag i långa tider haft. Blef hemma sittande hela aftonen med min shekh och drack thé. Samtalet var i afton jemförelsevis lifligt och i allmänhet trefligare än vanligt.