Sept. 25.
Gick bittida ut till kansliet och satt der med Köhler tills Bokty kom, som var utgången. Tog penningar af Bokty och kom sedan hem. Efter middagen då vi åter hade läst vårt pensum ur Alfijah, gick jag med shekh 'Ali till Kutubijeh, för att handla på ett utmärkt vackert manuscript af Hagi khalifa. Men det var mig ännu för dyrt. Dock tänker jag ej låta det gå mig ur händerna. Härifrån gingo vi till moskén Hassanein, gjorde vår sijaret hos Hossein och läste honom suran 1. S., vandrade så litet omkring inne i moskén, der man nu invid alla pelare hade utlaggt böcker till salu. Jag igenkände i bokhandlarena mina shekher från Kutubijeh samt ansåg det ej mödan värdt att stanna och se på deras böcker, dels emedan de säkert voro blott i Fikh, dels troligen ej af stort värde. Vidare suto här åtskilliga kretsar, som hörde på någon föreläsare. Så var der en Turk, som på sitt modersmål höll en föreläsning för ett särdeles stort auditorium af mest främmande valfärdare. En annan Turk läste Koran, och ehuru hans föredrag förekom mig ganska vackert, var det ej utan att ju shekh 'Ali samt andra bredvidstående Araber drogo på munnen åt hans Arabiska och kallade den tekhin. Åtskilliga andra shekher suto här äfven och läste för ett större eller mindre antal åhörare. Jag fann mig i allmänhet i dag särdeles generad i moskén, af fruktan att träffa någon som kände mig; ty här vandrade många omkring från Mudaris och andra effendi-klädda män, för hvilka jag alltid bär en liten rädsla. Också såg jag verkligen Ustad Mahmud samtalande med några andra, men snuddade lyckligt förbi honom, ehuru han säkert bemärkte mig. Vid det jag trädde ut i medan mötte jag shekh Kotta, men låtsade ej känna honom, ehuru han tittade bakom sig efter mig. Jag kom dock lyckligen ut, ehuru rädd jag var att bli ertappad och få ledsamheter. Vandrade sedan ännu litet omkring med shekh 'Ali och kom hem någon timma före maghrib. Efter vårt aftonmål gick jag ut till Prunner och träffade der äfven Avareff, som pratade och schroderade på sitt vanliga sätt; bland annat om Rysslands Peter och Sveriges Karl: den förre kallade han verkligen stor, men den sednare värd att stängas in på ett dårhus. De dyns grodor! Såg här ett nyligen utkommet arbete "The English woman in Egypt" af Lanes syster. Blef länge sittande hos Prunner sedan Avareff gått, samt resonnerade om ett och annat angående mina resor i Arabien m.m. Satte mig sedan hos Hanafi i Azbukijeh och njöt af det alldeles ovanligt vackra månskenet. Begaf mig slutligen till det lilla cafét och hörde på den gamla gråskäggiga muhaddithen, och kom hem närmare suhur.
Sept. 26.
Satt hemma ända tills vi hade läst vårt pensum i Alfijah efter middagen. Efter maghrib målet suto som vanligt shekh 'Ali och jag ute på fashan och rökte; men jag vet ej hvad orsaken är att vi ej kunna prata. Vi suto en full halftimme och kanske mera utan att öppna munnen. Gick vid esha ut och satte mig hos Hanafi, Här var i afton mycket folk. Härefter gjorde jag min vanliga vandring upp till Ghorijeh, satt en stund vid Muajads moské ock hörde på zikr, som i afton ej behagade mig särdeles. Den var i en helt egen och ovanlig karaktär med långa pauser i kören, som stund efter annan blott föll in med ett långt hojtande. Vid hemkomsten stannade jag i vårt café samt hörde på en muhaddit, tills shekh 'Ali gick förbi och stannade äfven en stund här.
Sept. 27.
Medan vi vid middagstiden läste Alfijah blef det i hast ovanligt mörkt och började regna. Regnet fortfor allt i små skåf. Jag gick ut sedan vid slutat vårt pensum och lät det regna på mig. Det var mig särdeles kärt och roligt att en gång se en förändring i det beständiga, oföränderliga solskenet. Jag vandrade till Azbukijeh och spatserade under träden. Allt föll skur på skur af regn och luften tycktes derunder särdeles frisk, ehuru då solen åter stack fram det förekom mig qvalmigt. Det var mycket slipprigt och halt på gatorna, så man hade svårt att gå, isynnerhet ville de komliga kamelerna falla för hvarje steg. Jag gick sedan som hastigast till Köhler i hans hus och njöt af den friska doftande luft, som från hans öppna fönster kom in. Här talades om Timofejeffs och Dittels Ryska patriotism, samt huru den senare lemnat efter sig vid sin bortresa några kökskärl, som han fått till låns af Köhler, alldeles nedsmutsade och förrostade, säkert flitigt begagnade under tiden han var här, men troligen aldrig en gång tvättade. Vandrade sedan omkring i Muski, der jag hade att göra några små uppköp. Grälade och förargade mig åt en af de fördömda Grekerna. Efter maghrib begaf mig till Prunner för att begära en bok. Här träffade jag äfven en bekant Tysk juvelerare, en Jude, som genast då han kom in började politicera. Här talades om och tadlades England jemte dess författning, som kallades barbarisk; man förutspådde att Ryssland och England skulle komma hår ihop och dervid Tyskland komma att spela en högst vigtig rôle "liksom alltid förut" (!) Gick sedan spatserande vida omkring åt Babelhadid till och andra trakter, samt stannade slutligen för en liten stund i cafét invid oss.
Sept. 28.
Gick ut en stund efter middagen sedan vi läst vårt pensum och begaf mig till Prunner, för att efter öfverenskommelse hemta en bok, som han lofvat mig, öfver berget Sinai. Han hade dock varit så upptagen i dag att han ej hunnit skaffa mig den; sedan jag sutit här en stund och dels pratat, dels läst tidningar, der jag bland annat såg att Ryssarne lidit stora nederlag i Kaukasus, gick jag härifrån med ofÖrrättadt ärende. I dag hörde jag Prunner tala Arabiska och förundrade mig storligen att han, efter 10 års vistelse här, ej talade detta språk bättre. Efter maghrib tog jag en åsna och begaf mig upp till citadellet. Såsom annorstädes i alla divaner, utföras och afgöras här alla mål om natten under Ramadan, ty om dagen är divan stängd. Jag gick upp i den del af slottet der bashan befann sig och trädde in i rummet utanför det, hvari han sjelf satt. Det var en stor vacker salong, men jag förundrade mig storligen öfver den frihet och otvungenhet hvarmed folk af alla klasser gingo af och an. Icke allenast Turkar, som troligen voro tjenare här och slottets betjente, utan Araber, shekher och andra af alla slag, äfven af den lägsta klassen, klädda i 'ere, hade här fritt tillträde samt gingo af och an i pashans närhet — en frihet, tyckte jag, som verkeligen skulle göra heder åt hvilket Europeiskt hof som helst. Bashan sjelf satt inne i ett stort sidorum i ett hörn af den stora soffan, som gick rundtomkring väggarne. Han såg gammal och något skrumpen ut, med ett vackert, ärevördigt, silfverhvitt skägg. Dragen i hans ansigte kunde jag ej rätt urskilja, i anseende till det stora afståndet. Folk, troligen af hans närmaste Turkiska omgifning, rörde sig härinne, dock var ingen särdeles nära bashan sjelf. Äfven här tycktes råda stor frihet. Medan jag var der, hade en Frang audiens. Han var högst simpelt klädd uti surtout och hvita byxor, en kostym i hvilken hos oss ingen student skulle kunna göra sin uppvaktning hos rektor eller ens hos sin inspektor. Äfven andra, mest förnäma Turkar, gingo fritt in och ut, samt gjorde sin reverens för gubben. Jag fann allt högst trefligt och otvunget, såsom i Orienten allt det högsta och det lägsta är närmare hvartannat än hos oss. Jag spatseradc af och an i den stora, af 2 Europeiska ljuskronor upplysta salen; men slutligen kom till mig en qvasi ceremonimästare med en rörstaf i handen och bad mig sätta mig samt taga plats på soffan, emedan det ej passade sig att så beständigt spatsera upp och ner. Jag hade ock redan nog, samt begaf mig åter ut. Jag hade i dag köpt snus hos min vanliga gubbe, en kristen katolik från Aleppo. I anledning af en fråga till mig om snuset vore tillåtet under fastan hos oss (han håller mig nemligen för en mohammedan), kom han in i religionsfrågor samt resonnerade vidt och bredt om evangelium &c. Han lofvade hemta mig böcker i den kristna religionen, som jag borde läsa, samt tycktes bli alldeles glad och uppspelt, kanske af en hemlig tanke att göra mig till renegat, då jag ej visade den vanliga moslemitiska afvogheten och högmodet emot honom. Jag har alltid hållit denne gubbe för en trög och liflös snusgubbe, men fann honom nu alldeles förifrad samt särdeles liflig. Sedan jag kommit tillbaka från slottet, gjorde jag ensam några vandringar omkring i staden och satte mig slutligen i mitt lilla café i hörnet för att höra på den gamla muhadditen. Jag var särdeles sömnig i afton, så att jag till och med somnade på seriren, der jag satt, och blef uppväckt af kaffehållaren. Muhadditen, hvars lega för hvarje afton är 50 fadda, fick i afton dessutom 5 eller 6 femfadda stycken, hvilket tycktes särdeles lifva honom och hans berättelse. Kom hem en stund efter midnatten, åt och drack thé med shekh 'Ali, men jag vet ej huru vi numera ej kunna få upp något samtalsämne alls, utan sitta ofta hela timmotal med hvarandra alldeles tysta. Det har nu efter gårdagens regn och åska blifvit särdeles friskt i luften, isynnerhet under nätterna, som börja bli kalla och fuktiga.
Sept. 29.
Sedan jag läst vårt pensum med shekh 'Ali, gick jag ut och gjorde en vandring genom Ghorijeh samt sedan ner åt Azbukijeh till; men det är så med mig, att jag ej vet hvart jag skall gå nu mera, utan har tråkigt hvarthelst jag vänder mig. Efter maghrib gick jag ut tidigare om aftonen än vanligt, men fann gatorna mycket toma och öde samt bodarne stängda, ty nu voro alla sysselsatta med att frukostera och komma vanligen först vid esha åter ut. Jag satte mig hos Hanafi i Azbukijeh för att vänta shekh 'Ali, som lofvat träffa mig der, jemte shekh Abdallah. Men då de ej kommo efter omkring en timmas väntan, gick jag bort. Vek derefter in i ett stort café, der en khoval roade ett stort sällskap med sin dans. Han var en yngre särdeles vacker gosse, grannt och rikt utstyrd i qvinnokläder. Han dansade bättre än dem jag vanligen sett förut. En sådan dans utförd af en vacker flicka, måste vara det mest sinligt retande man kan se. Jag gjorde ännu en liten vandring till Nahhasin, men ehuru det först var midnatt, fann jag gatorna och caféerna nästan tomare än vanligt. Folket tyckes redan hafva blifvit mätt på Ramadan.