Vid kaffet talade shekh 'Ali om huru Tscherkesserna togo allt mera land af Ryssarne samt segrade öfver dem, äfvensom att en man, shekh Mohammad från Mekka, 3 särskilda gånger dertill uppmanad af profeten vid sina zijaret, nu befunne sig ibland Tscherkesserna och förde dem till seger; han skall vara en stor undergörare, ställa den fiendtliga hären ofta liksom omringad af en mur åt alla håll o.s.v. De skola till och med återtagit Tiflis med en krigslist, sålunda att hela muslimhären klädt sig i fårskinn och krupit på alla fyra fram ini staden, ledda af herdar, sålunda föreställande en fårahjord. Härom talades vidt och bredt, dock tycktes shekh 'Ali anse historien om soldaternas förklädnad för en dikt. Gick på förmiddagen ut till Muski, träffade mina båda reskamrater i Pinis hus och talade med dem en stund om vår snart instundande resa. Handlade några småsaker af Pini, hufvudsakligen krut. Gick härifrån till Köhler, som jag erfarit ej skulle må rätt väl. Jag fann honom ock liggande på sin säng i en börjande intermittent feber. Medan vi suto här, kom äfven Timofejeff, nu omklädd i Europeiska kläder, fjeskig och litet förbryllad, liksom alltid sedan han blifvit utnämnd till sekretär hos konsuln. Hans egentliga tjenst tyckes dock bestå i att springa och bestyra, samt ställa konsulns hus i ordning, ej stort bättre än en vanlig betjents. Men nu småningom börja ju ock alla tjenster gå derpå ut, att hvar och en skall vara liksom betjent hos sin förman. Derföre börja äfven alla egentliga betjenter och hötel-gar?oner bli så högfärdiga och öfvermodiga, ty de äro lika goda som andra tjenstemän, till och med mycket friare; ty de passa upp alla som betala dem, och behagar dem ej en herre, kunna de lätt få en annan, då deremot en tjensteman i staten, som man säger, sällan duger till mer än ett embete och engång afsatt derifrån har svårt att finna ett annat, hvartill han passar. På eftermiddagen gick till min kaffasi för att få min kafas. Den var ock, efter 4 dagars lögn, nu färdig, ehuru efter det vanliga modet och betydligt större än jag önskat den. Men det är nu engång omöjligt att här få folket till att göra någonting på nytt sätt eller annorlunda än de lärt af sina fäder. När jag kom tillbaka fann jag shekh 'Ali sittande med shekh Ibrahim hos vår Muzeijin. Jag satte mig invid dem, men vi stego snart alla 3 upp, gingo upp i shekh 'Alis ka'ah, drucko kaffe der och språkade. Shekh Ibrahim tycktes gläda sig öfver den vackra ka'an, och detta åter gladde shekh 'Ali särdeles, så att han sedermera ej kunde underlåta att påminna mig derom, liksom bos oss frun gläder sig öfver en väl lyckad kräm, som hon gjort. Gjorde sedan en liten tur till kanalen och efter maghrib en tur till Azbukijeh i det ljufvaste månsken och den ljummaste luft. Egypten är dock ett herrligt land och med rätta säga de gamla Arabiska författarne, att Herren välsignat det framför alla andra i verlden. Föga nog torde Italien komma upp emot det. Så hade jag fått slut på min 33:e födelsedag. Min nästa födelsedag, hvar skall jag öfverlefva den och huru månne då verlden se ut i mina ögon?

Okt. 25.

Gick på förmiddagen ut för att göra min uppvaktning hos vår nyss hit anlända generalkonsul Fock. Han träffades ej i dag, emedan han begifvit sig upp till pashan. Vandrade så litet omkring, tills jag fick slut på tiden för fredagsbönen. Träffade på gatan shekh Isa från Gemelijeh, som var särdeles artig och vänlig samt särdeles rikligt upprepade: vahashtinna &c. Förde böcker tillbaka till Prunner och träffade der min blifvande reskamrat doktor Schlederhaus. Suto här en stund och talade om åtskilligt rörande resan. Gick efter maghrib ut med shekh 'Ali till Azbukijeh och satt en stund hos Hanafi; der firades i afton en molid för shekh Sejid Ali Bekr i tält, uppslagna på sidan af den breda gatan.

Okt. 26.

Var om morgonen hos Bokty och tog penningar; derifrån gerad till hotel d'orient för att träffa vår nye generalkonsul. Han var ännu ej uppstigen, hvarföre jag satt en stund hos Timöfejeff. Det är underligt att se huru barnslig han ännu är. Han var i dag utomordentligt artig och hjertlig, fordrade oupphörligen af mig försäkringar om min fortfarande vänskap för honom och att ingenting kommit emellan som stört den. Nu var konsuln uppstigen och jag trädde in. Han emottog mig med artighet och jag blef länge sittande der att språka om allehanda likgiltiga ämnen. Till sitt yttre såg han något medtagen ut. Vid det jag kom ner ifrån honom mötte jag Schlederhaus i porten, gick med honom upp och dröjde temmeligen länge språkande om vår resa. Det är ej utan att han förekommer mig litet knarrig, såsom alla sjukliga. Då jag straxt på eftermiddagen åter gick ut och vandrade i Muski, träffade jag på gatan en man som såg högst rolig ut. Emedan jag tittade på honom noga och nära, gaf han mig _Selam_helsningen, som jag besvarade. Så kommo vi oss i samtal på Persiska, men han sade sig vara en Kinesare. Det var ock ej svårt att igenkänna honom som sådan på hans ansigtsbildning, hvilken hade stort tycke af den Tatariska, framförallt på hans få glesa skäggstrån på hakan samt af hans på Hinduiskt vis nätt lindade turban. Vi spatserade länge omkring uti trädgården i Muaki och begåfvo oss sedan på hemväg. Han följde mig upp till mig, blef sittande ända till maghrib och åt äfven qvällsvard med oss. Här talade vi Arabiska, hvilket språk han talade efter grammatiken temmeligen rent, men med ett uttal som jag, och ännu mer shekh Ali, hade särdeles svårt att förstå. På min begäran reciterade han Kinesiska verser och upprepade Kinesiska ord. De hade ett förunderligt, men icke fult ljud, med så fina nyanceringar att jag tyckte flera vara alldeles lika, men då jag försökte säga efter dem, kunde jag ej någonsin få fram dem honom till nöjes. Han talade mycket om sitt land och dess regeringssätt samt tycktes känna det väl, Hvad mig mera förundrade var, att han kände mycket af den Arabiska litteraturen och dess böcker, af hvilka han sade sig vilja köpa flere, för att föra dem hem till sitt lands musulmän. Han hade för 3 år sedan begifvit sig hemifrån öfver Bengalen till Mokha, sedan tillbragt något öfver ett år i Mekka, och var derifrån hitkommen för att vidare bege sig kanske till Konstantinopel, framför allt till Jerusalem, för att se Abrahams graf och andra profeters. Jag var verkeligen förundrad att se honom veta och känna sa mycket i allehanda ämnen, än mera att finna så mycken lätthet och grace, såväl i hans tal, som i hans sätt att vara. Han enthusiasmerades synbarligen ofta i sina berättelser, steg upp samt visade stort lif i sin blick och sina rörelser. Han gaf mig några obetydliga Kinesiska mynt, och då jag för dem erbjöd honom en piaster, vägrade han värdigt att taga emot den. Uti allt hvad han gjorde och sade tyckte jag mig se värdighet och förstånd, förenadt med ungdomlig liflighet och hjertlighet, så att jag var utomordentligt road och belåten med de ungefär 3 timmar han satt hos oss. Hvad hans Muhammedanism beträffar, vet jag ej hvad jag skall tänka. Ehuru han försäkrade att muslims i hans land voro trogna profetens följare, noggrant iakttaga hans föreskrifter och öfverallt ha stora vackra moskéer, i hvilka de dyrka Herren efter Hanafi sekten, tror jag knappt att han var muslim. Bland annat föll det mig i ögonen att han gjorde sin maghrib bön, utan att förut hafva gjort sin 'asr bön. Äfven hans sinne och sätt att vara öfverhufvud, var ej rätt muhamedanskt. Det gör mig ondt att jag ej förr träffat ihop med denna man och att jag nu, då jag gjort hans bekantskap, just står färdig att resa bort. Han lofvade dock komma tillbaka i morgon. Om aftonen sedan han gått, gjorde jag ensam en promenad till Azbukijeh, der man firade molid Sejid Ali Bekri.

Okt. 27.

Uträttade små bestyr för vår resa och köpte åtskilliga småsaker. Träffade äfven på gatan min Kinesare, som helsade och språkade en stund med mig. I dag, liksom i går, fnyste han erbarmligen djupt ur näsan, ungefär som Gustaf Crusell, men ännu mycket starkare. Det är en särdeles ful vana. Men i allmänhet kan jag ej nog förundra mig öfver den bildning, han i allmänhet äger, som är ovanlig i jemförelse med folkets bildning här. Var i Kutubijeh och räsonnerade med shekh Mustafa, som pinar mig förfärligt med Hagi Khalifi, hvars pris han nu åter påhöjt. Troligen måste jag slå denna bok ur hågen, så ondt det än gör mig. Gick åter ut en stund före maghrib ned till Azbukijeh och såg solen gå ner der öfver acacieträden. Det var lång tid sedan jag sett en solnedgång och jag fröjdade mig derföre nu oändligen öfver den, ty något herrligare än en solnedgång i österlandet kan man ej gerna se. Här var i dag ovanligt mycket folk, såväl för söndagens skull, som för Ali Bekris fest, hvilken firas här alltännu och skall räcka i 8 dagar. Var uppe hos Schlederhaus och talade med honom om den plan, som i dag legat mig oupphörligen i hufvudet, att nemligen taga shekh 'Ali med oss på resan. Efter Tyskens vanliga funderingar och deliberationer hit och dit, fann han sig beredvillig dertill. Härifrån gick jag till vår generalkonsul Fock, som i förrgår, då jag gjorde honom min första uppvaktning, bjudit mig till sig på qvällsvard. Det var den första och nästan enda bjudning jag haft sedan jag lemnat mitt hem. Qvällsvarden i det stora hôtelet var grann och Fransysk, med ett otal af rätter, sötsaker och frukter, hvilket allt jag dock för min del gerna hade utbytt mot ett simpelt mål hemma hos min shekh. För öfrigt var det ej utan att jag hade litet roligt, fägnade mig och drack äfven 3 spetsglas vin, för att ej se narraktig ut. Konsuln sjelf var alldeles utomordentligt artig, utan det besvärliga krusandet. Han hade börjat sin carrière i Finland, nemligen med artilleritjenst i Wiborg, sedan äfven vistats i Helsingfors vid jubelfesten 1840, samt var, likt alla andra som besökt det, förtjust och intagen för vårt herrliga land. Mig var han, åtminstone i sina ord, oändligen bevågen, lofvade oombedd skrifva till Konstantinopel samt utverka åt mig firman och rekommendationsbref till Arabien, allt under föregifvande att jag var muslim. Han erbjöd sig i allt möjligt tjena mig och hjelpa, och det gjorde mig verkligen godt att finna en, som jag tyckte, så välvillig man. Han kände åtskilliga familjer hos oss i Finland, bland andra Wulffert och Klinkowström, samt hade äfven slägtingar i Wiborg. Klockan var redan närmare 3 à la Turque, då jag gick bort ifrån honom verkeligen glad och belåten med min afton. Hemma kom, såsom jag önskade, shekh 'Ali ännu upp och jag meddelade honom planen för resan. Han var ock genast färdig, såsom jag förmodat. Yi blefvo länge sittande att språka härom och om de förnödenheter vi hade att anskaffa för resan. Sedan fick jag ännu på flere timmar ingen sömn, hvartill hufvudsakligen vinet, som jag druckit i dag, var orsaken. Jag kände en förfärlig hetta i min kropp.

Okt. 28.

Hade språng och bestyr hela dagen att köpa upp de småsaker jag för resan behöfde, såsom snus, tobak o.s.v. Äfven shekhen var "beschäftig" och ute på bestyr, samt tycktes i allmänhet vara glad och belåten med resan. Om aftonen var jag hos Prunner, der vi hade stämt möte alla 3 reskamrater; men Schlederhaus infann sig ej, emedan de ej enligt löfte varit ner till Bolak sjelfva, utan blott skickat sin betjent. Raisen hade för andra gången i dag låtit öfverstryka khaznen, och det var således omöjligt tänka på att embarkera i morgon. Hos Prunner var stort sällskap, mest Italienare. Såg här en gammal vacker edition af Homeros med Grekiska scholier, tryckt i Basel 1541. Gick härifrån ännu ner till Azbukijeh och såg på Ali Bekris fest, men det var ingenting särdeles. Var i afton särdeles trött och medtagen, nästan liksom krapulös med hufvudvärk.

Bref, dateradt Kairo den 30 oktober 1844.