Nov. 2. Hunno om morgonen kort efter solens uppgång till Beni Suef, en betydligare stad. Vi gingo här upp, följda af en bland skeppsfolket. Jag skiljde mig dock snart från det öfriga sällskapet och vandrade ensam omkring, dels inom, dels utom staden, der liksom stora sophögar lågo. Här var en temmeligen stor sok, der de vanligaste förnödenheter tycktes finnas till salu. Schlederhaus gjorde visit hos en här anställd Europeisk läkare, en Italienare, och hemtade honom sedan med sig om bord, der han drack kaffe. Sedan lade vi genast ut och gingo hela dagen för god vind. Vid solnedgången togo vi land en stund nedanför en by Fashne, som dock ligger ett godt stycke upp från stranden. Dit gick Sattler med Mohammad för att hemta mjölk, men de fingo intet. Jag gick upp och spatserade på stranden, der mycket folk fanns från de många här liggande båtarne. Dels kokade de sin qvällsvard, dels förtärde de den, dels suto de i den ljufva, milda aftonluften språkande; bland dem gingo gummor omkring och skreko: 'eish ja olad el 'eish. Sedan vi förtärt vårt aftonthé, begåfvo vi oss åter ut och seglade större delen af natten. Min shekh vakade särdeles länge, jag tror till midnatten. När vi vaknade om morgonen lågo vi vid land, der de gjort fast om natten.
Nov. 3.
Vinden började småningom sakta sig och blåsa ut, vi seglade dock mest hela dagen. Spatserade en stund på stranden medan folket framdrog barken med liban, och sköt åtskilligt. Dagen var särdeles vacker, folket om bord mycket muntert, skämtande och musicerande med sin skrällande tarabukka och zummara. Deras skämt och lek går mycket, nästan mest ut på penningar. Man ger här sina barn penningar till leksaker och skämtar med dem om kirshen. Om bord finnes en ung vacker man, som är anföraren för skämtet och leken; han satte sig på ryggen af en annan, som föreställde åsna, och sedan han slutat sin ridt och sitt skämt samt stigit ner, fordrade man af honom lega for åsnan, han åter hänvisade de pockande fordrarena till de kristna herrarne. Så gick allt ut på att narra sig till en bakhshish af desse, hvarom skämtet och samtalet räckte i timmotal.
Nov. 4.
Var fallkomlig vindstilla hela dagen. Vi spatserade mest hela dagen på land, medan folket framsläpade barken med liban. Jag sköt åtskilligt, isynnerhet en stor mängd vilda dufvor, så att vi till qvällen hade en ypperlig stek af dem. Vi vandrade förbi vidsträckta, nästan oöfverskådliga fält af durra, som stod i den härligaste grönska med sina tunga, lutande hufvuden. Språkade med flere Fellaher, som tycktes vara godt och beskedligt folk. Dagen var utomordentligt vacker, men ganska het. Togo om natten i land nedanför en by Kolossa, som ligger på sjelfva flodstranden. Vid aftonthéet råkade i diskussion med mina reskamrater om åtskilliga ämnen, hvarvid jag ej kunde hålla mig från att förargas öfver deras Tyska, materialistiska åsigter öfver verlden. Hvad som under våra spatserfärder på land förundrade mig, var att menniskorna, helsade af Schlederhaus Frankiskt klädda betjent och den andra Maltesaren med: 'alaikum esselam, i allmänhet svarade med det vanliga svaret, ehuru jag hörde några skratta och gäckas öfver den oriktiga helsningen. Det tyckes egentligen vara blott i Kairo man är så nogräknad och nidsk med Selam -helsningen.
Nov. 5.
Lugnt, platt vindstilla hela dagen, så att vi ej kommo särdeles långt framåt; folket drog liban hela dagen, men strömmen var särdeles stark. När vi middagstiden passerade ett Kopt -kloster, beläget på ett berg invid venstra stranden, kom till oss en munk derifrån simmande öfver floden och tiggde. Han, liksom allt folk här, var mycket ifrig i sitt tiggeri, fick också något af oss. Först om aftonen, då vi drucko vårt thé, blåste upp en liten vind, som om natten förde oss till en guvernements stad Minje. Om dagen var jag litet i gräl med Schlederhaus, som pockade på raisen och vårt folk för det han tyckte det gick för dåligt framåt. Men han, såväl som min andra reskamrat, förstår sig föga på sjöväsende. För öfrigt stark och mattande hetta.
Nov. 6.
Dröjde en stund under Minje, väntande på betjenten, som gått upp för att skaffa kött, men fick ingenting. Härunder gick jag litet upp, men hann ej se någonting af staden, som tycktes vara fullkomligen lik sina systrar, med undantag af några hvitlimmade hus och några trädgårdar. Satt en liten stund i ett vid stranden beläget café. Sådana tyckas finnas här till stort tal och nästan uteslutande hållas af Turkar, Vi hade här solat något, så att solen hunnit högt upp föran vi lade ut i tjock, liksom i regndroppar fallande dimma och dagg. Vinden var svag och ostadig hela dagen, så att vi ömsom seglade, ömsom drogo liban. Härvid förargade sig Schlederhaus öfver de dragandes lättja och slog en. Deraf uppkom stort oväsende, folket pockade på att fara tillbaka. Ehuru Schlederhaus i allmänhet ej betedde sig på rätta sättet med folket, gick dock allt fredligt förbi utan vidare. Seglade vid middagen förbi qvarlefvor af en stor, vidsträckt, på en ökenstrand af floden anlaggd, nu alldeles förstörd stad. Längre fram passerade bergen vid Beni Hassan med sina kungagrafvar. Emedan vi skynda att först komma uppför floden, gjorde vi nu intet uppehåll här. Liksom alla dessa dagar var aftonen ljuf och härlig, samt besättningen munter med sin sång, vid det den i aftonlugnan framsköt barken med stänger.
Nov. 7.