Juli 8.

Sedan vi om morgonen stigit upp, efter en åtminstone å min sida af myggor och vägglöss störd natt, gjort vår tvagning och bön samt druckit kaffe, kommo folk till oss och hade oss ut. Vi drucko kaffe på 2 à 3 ställen, dock icke inne i husen, utan utanför porten, sittande på våra fötter och som oftast upprepande med hvar och en af de närvarande de vanliga komplimenterna. Vi kommo dock snart hem och blefvo åter här besökta af folk. Man hade nu flyttat mina saker i ett annat rum på gården, men dock i samma byggning. Detta rum är byggdt alldeles i samma smak som det förra, med ett halfklotformigt takhvalf och en liten öppning högst uppe, en ugn på sidan. Här är väl ingen provision af lifsförnödenheter, men längs ena sidan är en lång stapel af halm och instängd badstuguluft. Jag lägrade mig nu här, men fick dock ingen ro för besökande, som dels frågade mig om bot för sjukdomar, dels suto blott pratande och frågande nyfiket om ett och annat af mina saker, som de sågo ligga framme. Efter 'asr kom en gammal man och bad mig se på hans son, som höll på att förlora sitt ena öga. Vi gingo dit och jag fann patienten verkeligen, genom en femton dagars försummad inflammation i ena ögat, troligen utan hopp att återfå synen i detta öga. Jag skref dock efter blodiglar, calomel och åtskilligt annat att hemtas från Kairo. Vi drucko kaffe der och blefvo inviterade till qvällsvard. Vi gingo hem, suto en stund, blefvo tvungna af shekh Soleiman att först här äta ett dugtigt mål vid maghrib, gingo sedan till gården, dit vi voro inviterade, och gjorde der en ännu starkare måltid, sittande i förstuguqvisten och på gården framför en flammande koleld i en mankad.

Juli 9.

Hade om morgonen tidigt besök af kadi från en närbelägen by, Talie, shekh Ibrahim, som förekom mig vara en särdeles respektabel man. För öfrigt kommo de vanliga gästerna och resonnerade i lagfrågor, i anledning af folk som tvistade med hvarandra och sökte rätt. Jag drog mig undan i mitt rum och hade å min sida hela förmiddagen att göra med folk, som rådfrågade mig om sjukdomar. I dag hemtade ingen, såsom de förra dagarne, åt oss mat på uppdukad bricka, utan vi måste taga fram vår medhemtade resprovision, så när som på battikh och abd allavije, som om morgonen hemtades åt oss i stor mängd. Närmare maghrib gingo vi ut, satte oss under det stora trädet på den närbelägna begrafningsplatsen och blefvo snart uppsökta af byns äldsta och sjuklingar, som öfverhopade mig med frågor. Bland andra kom hit äfven en gammal sherif, som tycktes vara bland byns förnämsta, och rådfrågade mig om en hämorrojdalist, hvilken äfven var tillstädes. Jag undervisade dem om allehanda bot, som voro möjliga här utan läkare och all sorts apotek. Sedan började man åter med de gamla frågorna om i mitt land ej var natt alls och huru vi gjorde med våra böner eller bestämde tiden för dem. Jag hade redan blifvit utledsen på de beständigt samma frågorna, äfvensom på den gamla sherifens halfva näsvishet och sjelfbehag, så att jag ej kunde hålla mig från att svara dem ofta rätt vresigt. Medan vi suto der skickade shekh 'Ali, som man hade kallat till ett hus för att slita en tvist, efter Ibrahim och mig. Vi begåfvo oss dit och funno ett stort sällskap sittande på gården jemte shekh 'Ali, och svarta, smutsiga, nakna barn tittande på dem genom springorna i porten. Vi satte oss jemte de andra och frågan ventilerades. Parterna blefvo heta, isynnerhet en liten kort och tjock gubbe skrek alldeles förfärligt och knöt näfven. Jag blef dock snart trött att höra och se derpå, lemnade sällskapet och gick hem. Snart derpå kom äfven shekh 'Ali med Ibrahim och några andra och sedan vi gjort vårt aftonmål, blefvo vi sittande på mastaban att prata och röka. Jag somnade dock snart från deras ointressanta samtal och kröp in i mitt rum, der jag tillbragte en ganska plågosam natt i den instängda badstuguluften samt med allehanda obehagligt sällskap i mitt läger på min lebbade.

Juli 10.

Shekh Ibrahim begaf sig hem, sedan han druckit kaffe med oss här. FÖr öfrigt var det hela förmiddagen ovanligt lugnt och tyst. Hvarken shekh 'Ali eller jag hade besök, så när som på 2 à 3. Jag fördref tiden på mitt vanliga sätt på landet med att sofva mest hela dagen. Efter middagen gjorde jag en liten vandring rundtomkring vår by, hvilken dock ej är så liten som den först förekom mig. Vid 'asr blef jag uppväckt af mannen, som begifvit sig till Kairo för att hämta blodiglar och medicin åt Abo Musas son. Han tvang mig följa sig hem och applicera blodiglarne der, hvilket jag ock gjorde med stort bråk och besvär. De voro äfven små och usla så att de ej gjorde den verkan jag önskade, ehuru jag applicerade 24 stycken. Sedan jag kommit hem närmare maghrib, fann jag gården full af sjuklingar som kommit att rådfråga mig, bland dem en man med ett stort djuptgåendo sår på näsan, hvilket under några års tid uppätit större delen af den venstra näsborren och nu höll på att härja uppåt. Åtskilliga andra med sjuka ögon, isynnerhet trichiasis, och en med heshet, som räckt i några års tid utan smärta i bröstet; den hade börjats efter sår, som brutit upp först på magen under nafveltrakten och sedan på högra skuldran, af hvilket senare jag såg ett förfärligt stort och vidsträckt ärr. Jag rådde dem att söka sig in på hospitalet i Kairo; här kunde de omöjligen göra någon ordentlig kur, i den smuts, fattigdom och uselhet som de lefde uti.

Juli 11.

Gjorde om morgonen bittida ett besök hos min ögonpatient. Jag fann honom i den stuga dit jag i går låtit föra honom, ifrån det rum hvari jag först funnit honom och som var fullt af halm, strå och annat skräp, hvilket allt förorsakade ett förfärligt damm. I denna stuga vat åtminstone ej annat än hvete och ehuru ej särdeles tjenlig för en ögonpatient, dock ansenligt bättre än den förra. Hans ögon var något litet bättre, dock ej så som jag trodde mig ha anledning att hoppas af 24 blodiglar. Jag kom sedan hem och läste litet med shekh 'Ali, emedan vi nu voro i fred för besökande; tog mig sedan en liten lur på förmiddagen och blef jemte shekhen afhemtad af Abo Musa till hans hus, der vi gjorde ett dugtigt middagsmål af det här vanliga, liksom tortor bakade brödet, och resonnerade om hans sons öga och sjukdom. De vilja veta allt, fråga huru medicin verkar, orsaken till sjukdomen och äro förfärligt frågvisa. Shekh 'Ali pratade mycket strunt med gubben, men jag kunde ej förmå mig dertill. Också bad han shekh 'Ali skrifva något, såsom man här brukar, för att besvärja sjukdomen, och mente att det äfven skulle göra sitt till. Vi kommo hem och togo oss en lur, men den förfärliga hettan och flugorna i min stuga gåfvo mig blott föga ro. Jag steg upp och gick ut. Ute var som om man skulle stå framfor en masugn af den hett brännande solen och vinden, som blåste särdeles stark från nordtrakten, var alldeles het. Jag påminner mig knappt ännu ha öfverlefvat en så het dag. Efter 'asr förevar här ett mål mellan en ung man, som hade slagit sin hustru och äfven sin svärmor, då hon en gång hade gått emellan dem. Han var närvande jemte den senare, men hans hustru var ej tillstädes. Man föreföll honom att mannen skulle försöka lefva i sämja med sin hustru &c. Han invände med frågan: om då mannen ej skulle slå sin hustru? Man svarade: att han visserligen skulle aga henne med stryk, men ej utan full skäl, och frågade honom: hvad hon då gjort honom emot? Han svarade ett hon ej rostade hans bröd, t.ex., att qvällsvarden var kall då han kom hem att äta, att hon ej hemtade vatten åt honom då han ville dricka m.m.d. småsaker. Härpå svarade hans svärmor, som var en kort pigg gumma med skinn på näsan: hemta tvål till tvätt och kohl till hennes ögon och henna till hennes händer och hon skall uppfylla alla dina önskningar. Härvid slog hon sina händer än mot sitt bröst, en mot golfvet, gret och väsnades, och så gjorde äfven motparten hennes måg. Dispyten var särdeles liflig och som oftast måste af den stora församlingen upprepas: salli 'annebi. Gumman svor och försäkrade sina ord vid shekh 'Alis och mitt skägg, och hennes måg tvangs ett stiga upp och kyssa henne på hufvudet, hvarmed hon tycktes vara belåten och gjorde nu inga vidare påståenden, än att han skulle betala henne en skuld på 10 piaster. Hon kyste ofta hjessan på en man som satt bredvid och talade för henne. Alltsammans var högst roligt. Knappt var frågan slut och de flesta gångna, efter att ha läst fathe gemensamt, så kom Abo Musa och hemtade oss till sig för att äta qvällsvard. Vi gingo dit, höllo vår maghrib bön, suto och pratade ända till 'esha, då maten hemtades fram. Det var ej utan att jag utledsnades på deras fadda och långa prat, som räckte ännu en lång stund efter måltiden.

Juli 12.

Hade åtskilliga besök om morgonen, bland andra af shekh Soleiman, som kom att hemta oss till den närbelägna byn Kavadi, der han är imam i en nyligen uppförd moské. Vi blefvo å andra sidan dragne af en sherif från vår by att stanna här qvar och frukostera hos honom. Shekh 'Ali var som vanligt obeslutsam och skulle lätt låtit förleda sig att stanna qvar, om jag ej tvungit honom att gå med mig och shekh Soleiman. Vi gåfvo oss sålunda alla tre på väg, till stor förargelse för den annars i mitt tycke präktiga sherifen. Efter omkring 20 minuters vandring framkommo vi till Kavadi, betraktade den nya moskén, som storligen prisas här på landet, ehuru den ej är särdeles grann, utan prydd med sneda och klumpiga, målade zirater. Vi blefvo här emottagna af byns förnämsta, hufvudsakligen 2 bröder, som sägas vara ibland de förnämsta matadorer och seigneurer i Arjaf. De tycktes ock veta deraf, ty de förekommo mig uppblåsta och temmeligen högdragna. De voro tjocka, väldiga patroner med ett frodigt och välmående utseende, den ena med rödt skägg. Sedan vi flygtigt besett den lila moskén, blefvo vi inbjudna i trädgården derinvid, satte oss på matta under ett stort och tjockt vinrankshvalf samt rökte och drucko kaffe. Vården med sitt röda skägg var besvärad af rheumatism och plåkade mig förfärligt med frågor om bot derför, då han fick höra att jag var medicus. När jag påstod att rörelse och spatserande vore den bästa grundkur deremot, slog han mig med en utsago af deras profet: att gående var från gehennem. Det var ej utan att han föreföll mig något tråkig genom sitt högmod. Sedan vi så sutit en stund och druckit ett särdeles godt kaffe, blefvo vi inviterade att stiga upp i hans hus och sätta oss i en ka'ah, som, ehuru ej något utomordentligt, var här på orten ovanligt vacker och snygg. Medan vi suto der i den äkta orientaliska lättjan, hörde vi selam från moskén och gingo dit, gjorde vår vodo och vår fredagsbön i ett ganska stort sällskap. Det var första gången jag gjorde denna bön och det var ej utan en liten rädsla och darrning i byxorna jag stod i församlingen, nästan på den första och förnämsta platsen i moskén.