Mamma svarade mycket allvarligt:
»Det har du aldrig talat om för mig.»
»Det ska’ väl du veta ändå», menade Sven. »Vi ska’ gifta oss.»
»När ska’ ni gifta er?» frågade mamma.
»När vi bli stora förstås», svarade Sven.
Sven var mycket lycklig att hava en fästmö, 118 som han skulle gifta sig med, och det var det vackraste man kunde se, när de två barnen kommo hand i hand över gården och solskenet lekte i deras lockiga hår, eller när Sven drog Märta i sin lilla vagn och oupphörligt vände sig om för att se på henne.
Men ibland blevo de ovänner och då blev Sven mörk, gick in till mamma och sade, att Märta var otäck.
Då svarade mamma:
»Ja, men du ska’ ju gifta dig med henne. Och då får ni väl lov att bli vänner igen.»
»Jag vill inte gifta mig med henne», sade Sven.