Han var en kortvuxen, skallig man med krokig näsa och buskiga ögonbryn, under vilka ögonen ofta logo.
Nils vred sig på stolen och fann intet att svara.
»Varför tala de också just om Elin?» tänkte han.
»Ska du fara långväga?» fortfor grannen.
»Ja», svarade Nils, utan att tänka på, vad han sade. »Jag har väl ett par mil att åka eller så.»
»Då är det bäst, vi tar fram en sup åt dig, efter du tittat in», sade Anders Ohlsson, som själv gärna såg, att flaskan kom fram.
»En sup», tänkte Nils. »Något starkt! Att jag inte tänkt på det förr.»
Han drack eljest aldrig, men han blev sittande hos grannen i fulla två timmar. Under denna tid sjönk brännvinet djupt i flaskan, och Nils drack det mesta.
Till sist satte Anders Ohlsson korken i flaskan och sade:
»Nej, Nils, nu får du inte mer. Annars kommer du full hem till gumman. Då blir ni osams. Och det passar inte nygift folk.»