»Det blir er sak», svarade Inga Persdotter. »I kan slå henne med trolltyg, så något händer henne, det vet jag.»
Och i samma stund tänkte hon:
»Händer det Elin något nu, och det skulle knipa, då kan jag skylla på Maren.»
Men Maren var henne för slug, och hon syntes genomskåda den besökande. Ty hon svarade kort:
»Sådant är farligt.»
»I vill då inte hjälpa mig?» sade Inga Persdotter.
»Vill I ha hjälp snart?» genmälde Maren.
Inga Persdotter log.
»Hellre i dag än i morgon», sade hon, och hennes ögon blevo borta under ögonlocken.
Maren teg en stund och syntes betänka sig.