Ja.
WÄINÄMÖINEN.
Hör. En gång skall jag dock dö.
Hvad blir ditt öde då? — Du tiger! —
(Sedan han betraktat Emoina, som höjt sina ögon emot sin fars.)
Strålar skina
Ur dessa ögona och tårar skymma mina.
Din sällhet, tryggad nyss, skall ej din far förströ.
EMOINA.
Jag ju af dina blickar röner,
Att jag ännu din ömhet har.
Låt mina tårar, mina böner,
Dig hålla uppå jorden qvar.
PATER ANTON.
Om du en mensklig känsla röner
För dem du lifvet gifvit har,
Låt deras ömhet, deras böner,
Dig hålla uppå jorden qvar.