WÄINÄMÖINEN. EMOINA, sofvande. TURILAS, nedkommande från gångstigen bakom kojan, med en lyckta i handen.
TURILAS.
Wäinämöinen!
WÄINÄMÖINEN, hastande honom till mötes.
Turilas!
(De omfamna hvarandra.)
TURILAS.
Hvad fröjd att åter råkas
Efter tjugu långa år. Kom sitt och låt oss språkas.
(De sätta sig på 2:ne nära hvarandra belägna stenar.
Turilas släcker lycktan.)