Gången opp mot höjden går.
Skyndom, skyndom, här är spår.
NIONDE SCENEN.
WÄINÄMÖINEN. EMOINA. RIDDAR CARL. FINNAR.
WÄINÄMÖINEN, till Ruho och Finnarna.
Gån! —
(väcker sin dotter)
Vakna! — Vi segrat. Snart skole vi fara;
Kom, följ mig mot stranden. — Hvi darrar du så? —
Du synes ångestfull? —
EMOINA, utom sig.
Dröj, dröj! Jag kan ej gå
Från dessa rum ännu! —