Ymnigt med halm omkring Christ-Patern linden;[9]
Zirligt sen honom vid trädstammen binden;
Eldbrasan under sen antändas må.
CHOR.
Af detta offer stor gamman vi få.
(Bränsle sammanföres vid roten af den midt på teatern befintelige kolade trädstammen, under det att Joukawainen synes ifrigt samtala med Turilas, och halm lindas omkring)
PATER ANTON, som utbrister:
J blinde hedningar, J kunnen ej förfära
Sanct Henrics lärjunge med edert raseri.
Med tjusning möter jag min tidigt vunna ära,
Att bland martyrer räknad bli.
Martyrer för sin tro! Ah vildar, kännen styrkan
Utaf den andas kraft sig gjuter i mitt bröst,
Och bjuder genom denna röst
Er vända om från falska Gudars dyrkan.
(Folket röjer förskräckelse vid dessa ord.)
Ja, falska Gudar. Stock och sten,
Som edra drömmars yra skapat,
Och edra egna lyten apat…
JOUKAVAINEN, afbrytande otåligt.
Fort, smädarns skrud är färdig ren.