(Pater Anton fastbindes vid offerstammen öfver det ännu icke itända bränslet under vild dans och)
CHOR.
Här får du, Kivutar, gräsliga möja
En knapp i din tröja,
En rem i din sko,
Ett bloss i din stuga,
I taket en fluga,
Som kan, må du tro,
Messa och skria
Litamin
Lustigt och bra.
Ha, ha, ha, ha.
PATER ANTON.
Sanningens bekännare
För er lära tåligt blöden.
Må ett villadt slägte se
Andans seger öfver döden
Stigande från vanskligheten
Härligt mot odödligheten.
CHOR och Ringdans kring trädet.
Messa, messa, käre Pater, messa.
Dansen går rätt muntert och bra.
Lustiger om, må kring helgonets hjessa
Lågorna fladdra. Ha, ha, ha, ha.
JOUKAVAINEN, som slutat sitt samtal med Turilas.
Medan han uppstämmer messan den sista,
Skyndom att börja vår heliga stund.
Lycklig den först finner Tapios gnista
Som tänder bålet. Slut om vår rund.
(De lägra sig i ring och börja hvar för sig att gnida tvänne trädstycken mot hvarandra, för att, enligt de gamle Finnarnas sed, erhålla offer-eld.)[10]