PATER ANTON.
Blinda skara, återvänd
Denna falska Gud att dyrka.
Himlaläran skall bli känd
Öfverallt i all sin styrka.
Förrn min aska är försvunnen,
Ljusets seger här är vunnen.
CHOR.
Gnistan icke finna, vi
Och dock ifrigt vi arbeta.
Hvad har kunnat elden reta?
Här är trolleri.
Mäktige Tapio, trolldomen från oss vänd!
Skogarnas Herre, eldgnistan tänd!
JOUKAVAINEN, uppstigande, ropar med hetsighet.
Lapp, gör din skyldighet, trolldomen häf.
(En Lappsk Bålman framkommer, slående, allt efter som han uppropar efterföljande Gudomligheters namn, med en hammare på figurerna tecknade på hans trumma, under särskilte grimacer för hvart slag.)[11]
BÅLMANNEN.
Sarakka, Juxakka, Maderakka, Hattara,
Stor-Junker, Lill-Junker, Beiwe, Ajattara![12]
Nåd, Jabmiakka, mig icke förqväf!
(Han faller ned, efter rysliga åtbörder, i sanslös dvala, omgifven af Lappar.)