JOUKAVAINEN, rörd.
Ja, jag är kufvud af känslornas tvång,
Det bor en Gud i den åldriges sång.
ALLMÄN CHOR, under djup rörelse.
Guden, som bor i den åldriges sång,
Lede vår styrka och styre dess gång.
WÄINÄMÖINEN, med befallande åtbörd, stödd emot harpan.
Jag mer än någon för hämden skall sörja;
Gudarna, friheten, elda mitt bröst.
Vigtigt är det jag af fången vill spörja;
Skynden att lyda den åldriges röst.
CHOR.
Lyda vi vilje och vörda ditt kall.
Fången är här, om hans öde befall.
(Pater Anton, befriad, framföres till)